Cam Abbotts historia är ingen hemlighet, ni vet vad som hänt och vilket helvete han gick igenom under den förra säsongen. Hans kamp för att komma tillbaka till rinken är stoff för ett filmmanus och det hade inte funnits en enda artikel som jag hellre skrivit än den om Cams succé efter comebacken.
Men tillfället har inte uppenbarat sig.
Cam åker omkring där ute på isen, det är sant, och jag är helt säker på att han gör sitt bästa. Men den riviga forward som en gång i tiden gjorde motståndarna så frustrerade finns inte längre.
Den enda som ser frustrerad ut är Cam Abbott själv.
n n Cams historia är i stora drag även Luleå Hockeys. En smäll. Sen var det slut.
Sedan slutspelsfiaskot mot AIK i fjol har Luleå - och framför allt tränaren Jonas Rönnqvist - ifrågasatts och kritiserats. Luleå spelar tråkigt, Luleå är ur form, Luleå kan inte prestera i slutspel.
Jag tror inte på det där. Eller, rättare sagt: Jag tror inte att man kan utläsa det efter bara ett slutspelsmisslyckande.
Tränare Rönnqvist pratar alltid om att skilja mellan den verkliga prestationen och den upplevda. Om vi gör det finns det inga större problem med Luleås spel.
Ser vi ett lag som blivit sämre? Nej. Laget har tagit fler poäng, gjort fler mål och släppt in färre.
Ser vi ett lag som är sämre byggt? Här blir det mer en gissningslek, men jag måste ändå säga nej. Det här laget har fler ingredienser som kommer att vara nyttiga i ett slutspel än det som fanns i fjol. Jag tycker att det finns fler potentiella matchvinnare och, framför allt, hårdare spelare.
q q Skippar vi siffrorna är verkligheten en annan. Känslan är att Luleå faktiskt blivit sämre.
Så vad är problemet?
Jag tror helt ärligt att Luleås största bekymmer just nu är det där stora, svarta monstret som ska bekämpas i kväll.
Inget lag i elitserien jämförs lika mycket och lika ofta med Skellefteå som Luleå. Där blir det problem - eftersom Skellefteå känns så mycket bättre än alla andra lag.
Vi journalister jämför. Ni fans jämför. Jag vet inte om Luleåspelarna själva jämför, men om de gör det har de problem.
Jonas Rönnqvist vill mycket hellre prata om prestationer än om känslor, och jag förstår honom.
Känslan säger nämligen att Skellefteå är oslagbart.
n n Det är därför den här matchen är så viktig.
Den senaste tiden har Luleåspelarna sett ut som Cam Abbott - allihop. Det ser inte ut som att de vågar, det ser inte ut som att de har självförtroendet, det ser till och med ut som att de inte bryr sig.
Det är en oroväckande trend - men det finns en snabb lösning.
Seger i Västerbotten.
Om det är någonting som jag verkligen saknat i Luleås lagbyggen de senaste två åren är det en ledare, någon som tar laget på sina axlar och bär det genom stormen. Cam Abbott har lämnat en liten lucka efter sig, Janne Niinimaa en ännu större och de måste fyllas innan slutspelet.
Jag saknar en härförare, en hjälte. Jag lovar att Jonas Rönnqvist också gör det. Om någon känner sig manad att kliva fram och fylla rollen finns det inget bättre tillfälle än i kväll.
Monstret finns där - stort, svart och skräckinjagande.
I kväll får vi se om någon i Luleå vågar vara hjälte.