Fredrik Glader är Luleå Hockeys mest framgångsrika tränare genom alla tider.
Han har vunnit fyra grundserier, tre SM-guld, besegrat nordamerikanska mästaren Metropolitan Riveters i Champions Cup-final på bortaplan, tagit lilla Danmark till A-VM, lockat världsstjärnor till Norrbotten och varit högst bidragande till att bygga ett intresse och starta en hockeyboom för tjejer i Luleå.
Men nu är det dags för honom att göra något annat.
Jag tror han känner så själv också.
För nio månader sedan var han ytterst nära att bli vald som ny sportchef till Brynäs herrlag.
Nu kommer uppgifter om att allsvenska Modo jagar honom.
Att diskussionerna har gått så pass långt, att Stefan Enbom bekräftar att klubben fått en förfrågan om Glader, tyder på att Glader själv har visat så pass stort intresse att Brynäs, och nu Modo, valt att jobba vidare på det spåret.
Det vore också ett naturligt steg för 42-åringen att gå över till herrhockeyn. Som sagt kan han fortsätta rada upp SM-guld, fortsätta bygga vidare och förstärka damernas förutsättningar att leva på sporten – men till slut kommer de utmaningarna redan kännas uppnådda.
Jag är fullständigt övertygad om att Fredrik Glader kommer fortsätta göra ett alldeles utmärkt jobb även den här säsongen om Luleå Hockey vill att han fullföljer sitt kontrakt.
Jag skulle till och med vilja sträcka mig och säga att ingen tränare i hela världen skulle kunna hoppa in i det här läget i Luleå Hockey/MSSK och ha större chans att bli svensk mästare än vad Fredrik Glader har.
Han är en perfekt ledare för det här laget, han känner spelarna bättre än någon annan och han har skapat en vinnande kultur.
Därför ska givetvis Luleå bara släppa honom om budet är så pass bra att det inte går att nobba.
Men sen, efter säsongen 2019/2020, är det dags att testa vingarna.
Jag har alltid upplevt Fredrik Glader som en nyfiken person med ett enormt driv för det han håller på med, och som ständigt vill utvecklas. Han är heller inte rädd för att hoppa på nya uppdrag.
Tanken på herrhockey tror jag kittlar och där finns nya saker att uträtta, samt en revanschlust för sejouren i Kalix 2014 som slutade i moll. Sedan dess har han byggt upp sitt namn, blivit känd som en vinnande coach som är bra på att locka stjärnor till sina lag och få dessa att trivas, samt samlat på sig egna erfarenheter som stärkt hans ledarskap.
Att bli sportchef i en allsvensk klubb vore ett bra första steg. En ny utmaning och en ny del av hockeyvärlden att jobba sig upp inom.
Frågan är hur redo Luleå Hockey är för den dagen man står utan Fredrik Glader. Jag ser bara ett spännande huvudtränarämne för stunden och det är Emma Eliasson. Känner hon själv att det vore en intressant uppgift så tror jag det skulle kunna bli bra – även om hon saknar tränarerfarenhet på den nivån.
På längre sikt vore såklart en sådan som Jenni Hiirikoski hyperintressant i en sådan roll, men det känns alldeles för tidigt för att hon skulle lägga skridskorna på hyllan.
Än så länge är det här bara högst teoretiska tankar.
Jag skulle dock bli förvånad om inte Luleå Hockey redan börjat fundera i sådana banor.