Starten på säsongen är inte förvånande för Bodens BK.
Det var givet att det skulle bli tufft på förhand.
Ännu mer så när nyckelpjäser som Emil Johansson, Willie Clemons, Raymond Mendy och Jesus Ibarra saknats eller varit skadade kort inpå premiären. Lägg därtill väldigt få värdemätare på försäsongen.
Förutsättningarna har med andra ord varit mindre optimala, men att blicka tillbaka på det kommer inte förändra något i framtida matcher. Och en förändring behöver ske. Eller snarare en förbättring. Jag ser inte att det kommer börja klaffa bara för att man gör något på ett annorlunda sätt. Man måste börja saker på ett mer högkvalitativt sätt.
För stunden märks det väldigt tydligt individuellt vilket enormt steg det är till division 1.
I de inledande tre matcherna finns det en spelare, endast en, som spelat på den nivå som krävs på sin position. Det är målvakten Simon Bandh. Kan inte lastas för särskilt mycket av det insläppta – har däremot räddat flera skott från att bli mål.
Backlinjen har överlag haft det kämpigt. Lagkaptenen Emil Johansson har kommit tillbaka helt okej efter sin skada, men har heller inte varit så där överjävligt bra som vi vet att han är i full form. Klart godkänd, men vi vet att det finns mer. I fjol hyllade jag ytterbackarna Erik Stenberg och Jakob Johansson-Inga, som i mina ögon var bäst i klassen – såväl i Norrbotten som serien i stort. Nivån har däremot svajat inledningsvis i ettan. De ställs mot snabbare och skickligare motståndare och får fler omställningar emot sig. Positionsspelet har inte varit lika centimeterprecist och det har skapats lägen såväl bakom backlinjen som mellan central- och ytterback. Det är såklart inte enbart ytterbackarnas fel, mittfältet har vid flera tillfällen också blivit överspelat och försvaret lämnats ensamt. Då är det lätt att hamna på mellanhand mot framåtstörtande anfallare. En mardröm som back. Nye Felix Gustavsson har visat sina kvaliteter i boxspelet och med sin tuffhet. Ska kanske inte sköta uppspelen eller behöva ta de speedigaste löpduellerna, men används han rätt blir det bra.
Det som däremot kan bli bättre på en gång är den individuella bollskickligheten. Där råder inget tvivel om att flera av Bodenspelarna har det i sig. Nu sker för många onödiga misstag på basic nivå. Vi pratar om detaljer som att ställa om kroppen rätt, våga använda sin svagare fot och ta snabba beslut. Sånt som du lika gärna kan tjata om i division 5.
På mitten behövs mer rörelse. Större vilja att ha boll. Någon som tar tag i det, kontrollerar tempot och ger den där extra sekunden till lagkamraterna att ställa om. Positiv i den lagdelen är Willie Clemons. Landslagsspelaren från Bermuda är i dag en av få som riktigt verkar sugen på att få bollen på en trång yta. Han gör sig stark i närkamper, håller undan, försöker driva framåt, behålla bollen inom laget och skapa något. Men där är han för ensam. Det Clemons däremot behöver höja är sin defensiv. På Nyköpings 1–0-mål var det tydligt att ett mer vaket försvarsspel från hans sida hade hindrat Oscar Karlsson från att smyga in i straffområdet och stänka in bollen i nät.
Raymond Mendy är det andra stora namnet på mitten. Han ska vara både bollvinnare och sprida lugn och trygghet centralt. Jag anser att han behöver höja sig någon nivå. Han syntes för lite mot "Bissarna" och behöver ta ett större ansvar i samtliga delar av spelet. Sett över hela matchen var Mendy en av de bättre i Boden, men de förväntningarna ligger också på honom. Han ska diktera spelet och behöver växa in i den rollen ännu tydligare.
Slutligen har vi då spelarna längst fram att analysera. Sebastian Shafei Åman har visat potential, men haft en tendens att försvinna i matcherna emellanåt. Där finns det ändå något att jobba vidare på och han har ofta en roll i de offensiva lägen som skapas.
Jack Serrant-Green får för lite bra bollar att jobba på. Vi pratar om några enstaka inlägg per match han kan göra något på (något fler mot Nyköping än tidigare). Jag förstår att det blir en frustration kring det och att ivern uppstår när bollen väl befinner sig offensivt. I flera lägen anser jag att Green, och ett par andra BBK:are, stressat fram avslut ur svåra lägen, när det med lite mer kyla kunnat bli bättre.
Det positiva är att presspelet, som börjar med framförallt Jack Green, satt bättre mot Nyköping och gjorde att man kunde vinna mer boll högre upp i planen än tidigare. Det var ett framgångsrecept i fjol.
Jesus Ibarras debut väntar vi spänt på. Det känns som att hans kvaliteter med boll verkligen kommer vara behövliga. Just nu behöver BBK alla spelare som älskar att ha bollen, utmana och behärskar den delen av spelet.
De senaste fem åren har det krävts minst 24 poäng för att åtminstone få kvala sig kvar i serien. Det är en lång väg att vandra för att nå dit. Boden kommer bli bättre än det man har visat hittills. Varje match har varit ett litet steg i rätt riktning och man har faktiskt spelat mot ettan, fyran och femman i tabellen – tre lag med superettaambitioner.
Kommande matcher mot Karlslund, Forward och Gefle blir extremt viktiga. Spelmässigt måste laget vara närmare motståndet än tidigare, särskilt på Boden Arena. Putsar man på tidigare nämnda detaljer, kanske förbättrar sig 10 procent i varje del av spelet, så bör man störa alla tre och utmana rejält om poängen.
Just nu är dock BBK en bra bit ifrån sin egen kapacitet.
Det gäller att börja där.
Når man den finns ett ljus i en annars för stunden tämligen mörk tunnel.