Nu återstår det bara för NHL att lära sig vad ödmjukhet betyder

Ja, egentligen borde hela NHL vara skakat.
Fram till nu är det bara ryska spelare som valt bort NHL för sin egen liga, vilket inte är så konstigt.
NHL har ändå haft dragningskraften som fått talanger från västeuropa att acceptera det mesta för att få chansen i världens bästa liga.
Men nu väljer Harju och Omark bort NHL för en betydligt hög lön i Ryssland.
Det är så kaxigt att bossarna borde få skrämselhicka.
Två kompisar från lilla Övertorneå visar alla att det kan vara ett bättre val att "go east" istället för att "go west".

Och om The Övertonreå Connection blir trendsättare - då återstår för NHL att lära sig vad ordet ödmjukhet betyder.

För en dryg vecka sedan intervjuade NSDs reporter Moa Höjer Edmonton Oilers vice general manager Kevin Prendergast.
Edmonton-bossen babblade på med sedvanligt kanadensiskt självförtorende och kontentan av det han sa var följande:
1) Visst, vi vill förvisso ha Omark. Men...
2) ...vi vill inte erbjuda full lön. Och vi kan inte ens garantera en plats i NHL. Det kan bli farmarlaget.
3) Han får helt enkelt komma över och bevisa vad han går för.
Som om Omark inte hade bevisat tillräckligt.

Den kanadensiska självgodheten hade än en gång visat upp sitt äckligaste porslinsleende och naturligtvis får de skylla sig själva.

Men Herr Prendergast var så övertygad om att Omarks NHL-dröm var så stark att snacket Ryssland bara var ett förhandlingstrick.
NHL-klubbar brukar ju alltid få som de vill.
Men tji fick han. Omark var av ett annat virke med en gigantisk tornedalsk stolthet i kroppen
Så här borde Edmonton ha resonerat:
Wow, vilken röta vi haft som draftade Omark. Killens utvecklingskurva liknar ju ingenting. Om två år kan han vara en superstjärna i NHL. Ge killen exakt vad han vill ha. Den här gobiten får vi inte gå miste om.
Men det är nya tider nu.
"I follow the Moskva, down to Gorky park, listening to the wind of change..."
I den andra ringhörnan klev den ryska storklubben Dynamo Moskva fram och erbjöd ett paket som måste ha varit helt oemotståndligt:
1) Ni blir ekonomiskt oberoende. På en enda säsong kan ni tjäna upp emot tio miljoner kronor - efter skatt.
2) Ni får spela tillsammans och vi vet vad ni kan.
3) Om ett år är ni free agents och kan välja och vraka mellan alla NHL-klubbars bud. Om ni inte vill stanna hos oss och fortsätta att lyfta en monsterlön.

q q Naturligtvis tycker jag att Harju och Omark gör helt rätt. Visst hade det varit roligt att se Omark snurra upp Chris Pronger på läktaren, men jag är övertygad om att den tiden kommer så småning om.

Fram till dess är en världsstad som Moskva inget dåligt alternativ. Dynamo Moskva låter som en perfekt mellanstation för denna Dynamiska Duo.

Dessutom gäller det att vara lite smart. Ryska ligan är ett nytt påfund och ingen vet hur stabil den är. Ekonomiska krisen kan slå hårt på oligarkerna och om två-tre år kanske inte möjligheten finns att åka dit och hämta de stora pengarna.
Men framför allt: de får fortsätta att spela ihop, vilket snarast är en garanti för att de kommer att lyckas.
Harju och Omark har en i det närmaste telepatisk kontakt och har man haft total lekstuga i elitserien lär de bli stjärnor även i KHL.
Min gissning är att de blir två av ligans bästa spelare och att de nästa år värvas som ett paket till en NHL-klubb som har större smarthet och ödmjukhet än Edmonton Oilers.

Sedan lär Herr Prendergast och hans kollegor få förklara sig inför Edmonton Oilers ägare. Jag gissar att det är Omarks starkaste drivkraft den kommande säsongen. Ingenting driver honom hårdare än att få bevisa att någon har felbedömt honom.

På grund av en resa till Barcelona missade jag Luleå Baskets uttåg ur slutspelet (kunde inte drömma om att de skulle förlora i tre raka matcher) Därför får jag nu ta tillfället i akt att kommentera detta fiasko.
Först konstaterar jag kort att det är coach Dennis Pihls tredje misslyckande på lika många säsonger. Inte ens en främlingslegion med fyra utlänningar i startuppställningen tog Luleå särskilt nära SM-guldet. Men av någon anledning fortsätter klubben att tro och satsa på den förlorande coachen.
Till min stora häpnad läste jag att den sportsligt ansvarige Peo Persson nu säger att klubben nu ska göra en satsning på svenska spelare.

Ja, den satsningen hade man ett ypperligt tillfälle att göra för två-tre år sedan. Men man offrade som bekant sin svenska stomme för att behålla sin coach.
Den stommen (som det enligt Persson inte gick att vinna guld med) radar nu upp SM-guld i Solna Vikings och drivs av ett livslångt förakt mot sin gamla klubb.
Luleå Baskets utveckling sedan dess har bara besannat alla mina farhågor.

Att Frida Aili lämnade klubben kunde vem som helst räkna ut - samt att hon skulle ersättas med ännu en utländsk spelare.
Allt snack om att det är de svenska spelarna som varit förklaringen till semifinal är ju bara propagandanys. Det räcker med att se vilka spelare som har fått tid och som levererat poäng.

Luleå Baskets eknomiska läge är ansträngt och framtiden borde te sig ganska dyster.
Men det är klart: enligt uppgift har spelarna det riktigt roligt på träningarna.