Det finns alltid två sidor av myntet. I tidigare krönikor har jag hyllat IFK Luleås skönt analoga stil, den där lite gammeldags känslan som gjort laget till en liten favorit. Öppenheten i föreningen - hela vägen från lägsta bänknötare till ordförande Anders Adelbo - har gjort att klubben fått större uppmärksamhet än vad den sportsliga bedriften berättigat.
Nu har samma gammeldags stil också skapat problem.
IFK Luleås vice ordförande Lars Näsvall, tillika hög tjänsteman inom Luleå kommun, har använt skattebetalarnas pengar till att gynna den egna föreningen.
Dels har han, som en av kommunens högsta chefer, sålt in klubbens sponsorpaket till sina underlydande.
Dels har han gett okvalificerade fotbollsspelare kvalificerade tjänster inom den kommunala verksamheten.
Kalle Norrbin är en fin kille. Jag hyser inga som helst tvivel om att han tar hand om ensamkommande flyktingbarn så gott han kan. Men det spelar liksom ingen roll om Norrbin och lagkamraten Johan Isaksson varit helt felfria i sitt arbete med flyktingarna. Någonstans sitter det ju två socionomer med varsin fyraårig utbildning och undrar vad fasen det var som hände.
När en person utnyttjar sin maktställning för att skapa fördelar för sina vänner är det korruption. Sånt pysslar vi inte med i Sverige nu för tiden. Det andas herrklubb, det andas 1800-tal, det andas valrossmustascher och hemliga maktsammanslutningar.
Claes Sandgren är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och ordförande för Institutet mot mutor.
I en artikel på DN debatt förra veckan berättade han att det - trots den senaste tidens uppmärksammade mutskandaler i bland annat Göteborg - faktiskt inte finns några bevis på att korruptionen ökar i Sverige. Vi har, och har alltid haft, ett system där korruptionen aldrig fått fotfäste.
Varför?
En del av orsaken är faktiskt vi.
De fria medierna.
NSD har alltid haft en mer granskande än insmickrande inställning till länets idrottslag. Vi berättade om att Bodens BK betalade sina spelare svarta löner, vi granskade Kiruna FF:s "arbetsresor" till bortamatcherna, vi var drivande i förändringsarbetet efter Luleå Hockeys mörka avslutning av 90-talet, vi har alltid granskat och kommer alltid att granska länets klubbar så mycket vi kan. Om det arbetet gör att nästa klubbledare, nästa spelare, nästa tränare väljer att göra rätt i stället för att korrumpera sig har vi lyckats.
Lars Näsvalls beteende får aldrig bli norm.
Näsvall själv hymlar inte. Han har stöttat klubben i sitt hjärta, han har anställt Norrbin och lagkamraten Johan Isaksson för att de ensamkommande flyktingbarnen "dunkar boll hela dagarna". I många fall är samma flyktingbarn svårt traumatiserade och i stort behov av utbildade krafter.
Det som är märkligt är att Näsvall inte verkar inse att han gjort något fel. För honom verkar det vara självklart att han ska hjälpa "sin" klubb och låta skattebetalarna betala, för honom verkar det självklart att ensamkommande flyktingbarn mår bättre av att spela fotboll än att få kvalificerad hjälp, för honom verkar det självklart att drygt en miljon av skattebetalarnas pengar ska läggas på löner till okvalificerade människor - bara för att de okvalificerade människorna råkar spela i IFK Luleå.
För mig är det självklart att den inställningen inte kan få passera obemärkt förbi.
Skulle IFK Luleå ha kunnat värva sina spelare utan Näsvalls benägna hjälp? Tveksamt.
Skulle Kalle Norrbin ha kommit hem om han inte fått det här jobbet i present av klubbens vice ordförande? Kanske, men inget är säkert.
Har Luleåbornas - notvikare, LSK-supportrar, de som hejar på Alvik - skattepengar de facto räddat kvar IFK i en högre serie än man egentligen skulle ha spelat i? Definitivt.
Det är skamligt - men jag hoppas att det kan komma något gott ur det här.
IFK Luleå har, som nykomling, klarat att hålla sig kvar i division I. Det är starkt - men det förändrar inte det faktum att det är dags för klubben att göra upp med sitt förflutna och ta klivet in i den moderna tiden. Jag vill se Fredric Lundqvist i en större roll, jag vill se Student consulting-mannen Tobias Lindfors backa upp honom, jag vill se de äldre herrarna på läktaren snarare än på kansliet.
Jag vill inte se mediabojkotter från tränaren. Jag vill inte höra talas om några bortförklaringar. Jag vill se klubben ta tag i sina problem och lösa dem - snabbt.
Lars Näsvalls tid som kommunal chef kanske är över nu, det har redan startats en intern utredning och kommunen prat
ar om att se över sina rutiner i just såna här ärenden. Om IFK Luleå vill ha någon framtida trovärdighet tycker jag att Näsvalls tid som vice ordförande också bör gå mot sitt slut.
Ut med det gamla, in med det nya.
Det är dags att skapa en klubbledning för framtiden.
Läs NSD:s granskning i länkarna till höger.