När ett plus ett blir betydligt mer än två
Ett plus ett ska helst bli mer än två.Det är idrottens magiska matematik.Och i extrema fall kan faktiskt ett plus ett bli 104.
Foto: Pär Bäckström
Omark och Harju tog varandra i hand och förde Luleå upp ur bottenträsket. De vandrade tillsammans mot toppen av elitseriens skytteliga, till Tre Kronor, till VM och till många, många miljoner kronor i Ryssland.
Vem vet - kanske går färden hela vägen till OS i Vancouver.
Men vad hade hänt om de aldrig hade parats ihop?
Hade någon saga över huvud taget blivit skriven då?
Ja, det får vi aldrig veta. Men vi kan väl enas om att det var tur att så skedde.
Att vi tar ett pargrepp i den här bilagan är inte någon slump.
Läser man Wikipedia hittar man under ordet "Radarpar"
"En benämning på två personer som jobbar ihop och som är nära vänner med varandra. Radarpar består oftast av två personer som är kändisar var för sig eller som är helt okända men som sedan blir kändisar efter att det börjat jobba ihop.
Många radarpar återfinns inom TV- och underhållningsbranschen.
Inom sportens värld används termen för två spelare, ofta anfallare, i samma kedja som presterar bra tillsammans."
Just det.
För skärskådar man årets Luleå Hockey är det alldeles tydligt att man lärde sig något under fjolårssäsongen.
Kemi och magisk matematik har varit en högprioriterad fråga - det är som om Omark och Harjus ande vilar över hela verksamheten.
Ett plus ett ska hela tiden bli mer än två.
När "The Övertorneå Connection" försvann satte sig klubbens intelligentia ner och resonerade.
"Jahapp, hur fasen ersätter vi dom på bästa sätt?"
"Enkelt - vi värvar elitseriens näst bästa radarpar. The Abbotts".
Luleå hade slagit in på den magiska matematens väg - och den vägen ville man fortsätta på.
Med de kanadensiska tvillingarna är den vägen säkrad.
När väl Abbotts var säkrade var det dags för nästa parvärvning. Även i allsvenska Västerås fanns ett radarpar som slog alla tänkbara poängrekord och som visade att de tillsammans var ohyggligt mycket bättre än var och en för sig.
Alltså gällde det att locka till sig både Pär Arlbrandt och Niklas Olausson.
När det var fixat hade man garanterad kemi i två kedjor.
Men Rograrna såg även potential till ytterligare ett radarpar: Jonte Hedström och Martin Chabada.
Så ni ser: det går en tydlig rödgulsvart tråd genom hela lagbygget.
Och när man väl börjar leta radarpar kan man ganska lätt hitta några till.
4 Som Stöckel & Jidström.
Klubbdirrarna som kompletterar varandra på ett lysande sätt och som tillsammans fört Luleå Hockey in i nutid - och som skapat förutsättningar för en riktigt vacker framtid.
4 Som Roger & Roger.
Tränarparet som jag vid minst två gånger har dragit igång motorsågen och krävt deras avgång. Men jag är inte dummare än att jag inser att de med besked växt in i kostymen och att ingen annan är bättre lämpade för uppgiften.
Rograrna är en intressant konstellation, vilket ni kommer att märka när ni läser Moa Höjers stora intervju i den här bilagan.
De är ju egentligen så olika man kan bli.
Kyrö, den lite buttre och tystlåtne - som inte hetsar upp sig över något.
Rönnberg, en känsosamme och högljudde - som sprider energi och glädje
Jag är övertygad om att de växer av varandra. De har blivit ett äkta radarpar, där ett plus ett definitivt blir mer än två.
Sent om sider dök ännu ett radarpar upp, fast på ett helt annorlunda sätt.
Johan Fransson och Karl Fabricius lämnade Luleå samtidigt - värvade av den stenhårt satsande storklubben Frölunda. Båda fick även chansen i Tre Kronor. Sedan har väl bådas karriärer pendlat ganska ordentligt och det känns som om båda återvänt till Luleå för att verkligen en gång för alla få ut maximalt av sina karriärer. Nu går det sportsliga före det eknomiska.
Att de även återvände till Luleå Hockey samtidigt är bara en rolig slump.
I ett par-tre år känns det som om hockeyfebern i Luleå bara har blivit hetare för varje dag.
Det kokar verkligen i stan - och jag tror vi får gå väldigt långt tillbaka i tiden för att hitta en jämförelse.
Ny ledning, ny arena, nytt lag - och en helt ny målsättning.
Luleå tänker inte nöja sig med att bli utsopade i kvartsfinal som de blivit sedan Attila spred skräck i romarriket. Nu finns en bredd och en tyngd som faktiskt gör det möjligt att utmana de fyra stora på allvar.
Men - och det är ett ganska stort men - än har det här laget inte bevisat något.
När jag läst experternas tips inför serien pendlar det ganska ordentligt, vilket jag faktiskt kan förstå.
Luleå har tappat sina fyra bästa spelare inför den här säsongen. Nyförvärven ser enormt spännande ut, men måste först visa att de verkligen fungerar i sin nya miljö.
När det gäller Abbotts är jag inte det minsta orolig. De kommer att leda laget poängmässigt.
Även kedjan med Lavander, Hedström och Chabada tror jag kommer att skotta in en hel del mål.
Som jag ser det är nyckeln duon från Västerås. Kan Olausson och Arlbrandt växa in i kostymen och bli ett hot även i elitseiren då har Luleå en väldig slagkraft.
När det gäller målvakterna och backarna tycker jag faktiskt det ser lugnt och tryggt ut. Fyra av backarna har landslagsmeriter och ett par till har definitivt kapacitet att nå dit.
Så. Vad blir mitt tips? Jag tänker inte sväva iväg för mycket utan tror på en liknande placering från ifjol. Luleå blir nånstans mellan femma och åtta.
Däremot, när det väl är slutspel, har laget betydligt mer att sätta emot än ifjol.
Jag var själv på plats i Kempehallen när Luleå senast tog sig vidare till en kvartsfinal. Då hette hjältarna Myllys, Renberg och Burda.
Till våren tror jag att det är dags igen.
Så jobbar vi med nyheter