William Otter stod för ett hattrick i matchen – fast med facit på hand så är det nog inte det som gode Otter kommer att minnas matchen för.
Här får ni en snabb resumé av skandalmatchen mellan SK Lejon och Kiruna IF.
Efter uppvärmningen, innan nedsläpp i matchen, så skickades en av hemmalagets spelare hem då han hade fått ett positivt svar som visade att han hade covid-19.
Redan där skulle någon ställt sig upp och sagt: "Den här matchen kan inte spelas". Men utan att veta hur diskussionen gick i omklädningsrummet så känns det som om att man struntade helt sonika i risken om att fler kunde vara smittade.
Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag.
Det handlar om människor som spelar hockey för kaffepengar och inte idrottsmiljonärer. Visst, hockeyettan är viktig för lagen som spelar där, fast frågan är om det är viktigare än hälsan bland de som spelar.
Jag skulle gissa att om spelarna i Kiruna hade fått välja så hade nog bussen lämnat Skellefteå ganska snabbt.
Direkt efter matchen visade sig ännu en vara smittad.
Under söndagen kom dråpslaget.
Över tio (!) stycken hade smittats, varav de flesta deltog i matchen.
Här finns det inga förmildrande omständigheter.
Den här matchen skulle aldrig ha spelats – så är det bara.
Punkt.
Fast det galna stannar inte i att matchen spelades utan det finns något som är ännu värre i hela historien.
När Sporten kontaktar ligaorganisationen Hockeyettan så tar sig skandalen oanade former.
Helt plötsligt så tycker ligachefen Mats "Horndal" Johansson att hans beslut om att matchen skulle spelas var rätt.
Rätt????
Jag var tvungen att läsa uttalandet en gång till.
Snälla någon, visst jag kan förstå att man inte ställer sig upp och erkänner att beslutet var fel – för det handlar ju om människors hälsa och i värsta fall liv eller död.
Men att säga att det var rätt trots att det i efterhand visade sig vara tio smittade i SK Lejon är så oerhört korkat.
Jag blir inte bara förbannad – jag blir minst lika ledsen.
Vi har levt med pandemin i snart tio månader och trots det finns det ännu människor som helt obrydda tar beslut för sig själv och andra vilka i förlängningen kan betyda så allvarliga saker som döden.
Och i detta fallet gör man det för att spela division 1-hockey.
Oj, oj.
Jag vet inte, men det bästa hade nog varit om man kunde svälja den ekonomiska oron och frysa hockeyettan. För jag tror inte att ligaorganisationen på fullaste allvar tycker att matcher där smittorisk föreligger ska spelas.
De stora förlorarna i detta fallet är Kiruna IF – som aldrig blev informerade innan matchen om vad som hände med spelaren som var med på uppvärmningen, fast inte i matchen.
Men i det stora hela så är det samhället i övrigt som förlorar mest varje gång ett beslut slår så här hårt. Det handlar om familjer, arbetskamrater och vänner som helt plötsligt riskerar att hamna i skottgluggen på allvar.
Jag hoppas att Hockeyettan sätter sig när och funderar på detta ett tag.
Det funkar inte längre att säga att man följer protokollet och att det därför inte föreligger någon fara.
Det som pandemin har visat så här långt är många saker – men en punkt borde idrotten i stort ha lärt sig.
Det är att ingen, och då menar jag verkligen ingen, styr över smittan.
Inte ens ligaorganisationen Hockeyettan AB.