Luleå Hockeys seger – som Muhammad Ali

Rope-a-dope? Ryggen mot egen kortsarg, snarare, men hur snärtigt låter det? Luleå har systemet, slitet och stjärnorna som levererar. Skellefteå har något att fundera på.

Linus Omark

Linus Omark

Foto: Ola Westerberg

Krönika2022-03-08 21:34
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När Muhammad Ali skulle möta George Foreman om boxningens tungviktstitel i dåvarande Zaire 1974 var han kraftigt nederlagstippad. Ali skulle inte klara av att stå emot Foremans kraft, hans fruktansvärda slagstyrka, och det fanns insatta bedömare som faktiskt oroade sig för att Ali skulle bli ihjälslagen i ringen. När matchen började lutade sig Ali mot repen och lät Foreman slå sig less mot hans bål. I åttonde ronden tröttnade Foreman, Ali kontrade och knockade sin motståndare. Taktiken blev känd som rope-a-dope och blev ännu ett kapitel i myten om den störste boxaren genom alla tider.

Det finns hockeymatcher som avgörs via taktiskt rävspel. Det finns hockeymatcher som avgörs med skicklighet, teknik och fart. Det finns hockeymatcher som avgörs med tur. 

Det här var inte en av dem.

Vid första anblicken kan det kanske framstå som det. Herregud, hemmalaget hade två i virket i andra perioden och missade dessutom pucken vid två öppna mål. Luleå hade knappt nånting av spelet i periodens första halva, varken i första eller andra. Men hur är det egentligen? Skellefteå har dragits med skador och sjukdomar, Skellefteå har inte spelat på topp senaste tiden och tvingats jobba hårt för sina poäng. Luleå har förvisso byggt sitt spel lite annorlunda men grunden handlar fortfarande om samma gamla värden: Hårt jobb och noggrannhet vinner matcher.

Jag vill påstå att den här matchen handlade om vem som orkar utföra sina uppgifter bäst med mest mjölksyra och minst fungerande tankeverksamhet – och i just den disciplinen är det få organisationer som slår Luleå Hockey. Om du låter det här laget få luta sig tillbaka mot egen kortsarg, spänna magmuskulaturen och ta emot slag efter slag utan att egentligen få in en avgörande smäll så kommer du förr eller senare att bli straffad. Plötslig dyker det upp något vansinnigt vackert ur all detaljstyrning likt en orkidé ur en moppemustasch.

Det kan ibland vara svårt att se det vackra för att all svett och adrenalin skymmer sikten, men några av de största artisterna i serien spelar faktiskt här. Julius Honkas skridskoåkning, Pontus Andreassons skott och – för i jösse namn – Omarks tiometersflipp. När de ryms, inte krymper, i systemet blir Luleå Hockey oerhört svårslaget.

Chansen är stor att de här lagen möts i slutspelet. 

Till dess har Skellefteå fått något att fundera på.