Efter varje lopp står de där. De som ska försöka sätta stopp för alla försök att fuska på kemisk väg – så här långt har ingen i alla fall ertappats.
Trots detta faktum så handlar varje presskonferens om folk som är avstängda för att Fis (Internationella Skidförbundet) har bestämt så.
Sergej Ustiugov har efter både silvret i sprint och guldet i skiathlon förklarat att han åker för sina avstängda kamrater hemma i Ryssland.
Givetvis har detta väckt frågor.
Sedan spär norska Marit Björgen på det hela med att tillägna sitt guld i skiathlon till – Therese Johaug. Precis den samme som strax innan VM fick domen 13 månader för att ha ertappats med anabola steroider i blodet.
Björgen kunde lätt att tillägnat sin son, Marius, guldet och därmed sluppit undan alla rubriker. Björgens ord väcker bara irritation och många menar nu att det är ett bevis för Norges okritiska hållning till såväl Johaug som den tidigare avstängde Martin Johnsrud Sundby. Jag skulle inte vilja gå så långt, men det känns inte ok.
För att helt plötsligt i nästa andetag komma med kritik mot andra länder som har en tveksam hållning till skidåkningens värsta sjukdom smakar dubbelmoral.
Det känns som om att bägge två hade kunnat välja att hålla en mera eftertänkt linje. För just nu riktas mycket av fokuset på deras uttalanden om såna som inte får vara med vid VM i Lahtis.
Jag känner sig att jag börjar tröttna på detta. Det är dags att släppa det då åkarna som inte är här inte heller kommer att komma hit.
Ge i stället Lahtis chansen att bli en skidfest att minnas.