Allt var sig likt på Boden Arena under torsdagen. Knappt hade publiken bänkat sig så var det dags för en bränd Jack Green-chans. Som så många gånger förr under årets säsong.
Green fick ett snett inåt bakåt-pass och kunde fri från målområdeslinjen lägga in bollen i mål. Men träffen blev sned och bollen gick utanför den bortre stolpen. Från 5,5 meter!
Ännu en gång, under årets säsong, så hade Jack Green givmilt gett bort ett givet mål från en solklar målchans. Det märks att Green är född i Nottingham, då han lika givmilt som Robin Hood ger bort pengar till de fattiga, ger bort givna mål för sitt BBK.
Förra året var Green som Sheriffen av Nottingham. Hänsynslös, brutal och livsfarlig. Då smällde engelsmannen in 28 strutar i division 2. I år har han inte gjort något på nio matcher. Och det såg alltså ut som att det skulle bli en tionde.
Men så hände det. I matchminut 36, efter ett formidabelt trollnummer ute på kanten av Willie Clemons, kunde Green nickskarva in kvitteringen vid bortre stolpen.
Mot Sherwoodskogen!
Efter målet, som säkert var sanslöst skönt för Green, var det som att Broder Tuck ropat de orden till BBK-spelarna.
Plötsligt fick hemmalaget fart under benen och började tro på sig själva. Man vågade pressa högre, man klev in i närkamperna med bra tajming och man spände ut bröstkorgarna och bjöd upp till kamp.
Visst, poängen mot Sollentuna var såklart inte oviktig. Men det fanns andra saker för Bodens BK som var livsviktiga. Till att börja med visade laget moral som kunde komma tillbaka efter en usel första halvtimme, spelmässigt. Men också att man kom in i matchen taktiskt, efter ett smart byte av spelsystem av tränaren Tomas Eriksson.
En poäng är inte mycket, i den prekära position Boden befinner sig i tabellen, men någonstans kändes det som att Boden har hittat någon slags trovärdighet i sitt uppträdande.
Nu ska Boden åka för att möta Karlstad borta härnäst. Jack Green kommer kanske inte gå mållös någon fler match i år.
Det var den sista. Åk nu!