I måndags kväll mötte BC regerande mästaren Norrköping på hemmaplan i Luleå. In med matchbollen – till ganska spridda applåder, vilket i någon mån hedrar publiken – kommer basket-Sveriges mest väldokumenterade persona non grata, Jonas Jerebko. Klubbdirektören Lars Mosesson har på uppstuds bestämt att det är en jättebra idé att låta Jerebko agera frontfigur för matchen.
Det är ett kommunikativt och värdegrundsmässigt haveri på en nivå som sällan skådats i norrbottnisk idrott. Att Mosesson dagen efter bad om ursäkt för sitt agerande är fullständigt naturligt – men förklarar inte hur han kunde vara så komplett tondöv i förstaläget.
Jonas Jerebko valde att skriva på för den ryska arméns lag, CSKA Moskva. Han gjorde det samtidigt som den ryska armén invaderade Ukraina och gav därmed, som en smutsig men sannolikt rik, jultomte sin OK-stämpel i rumpan på Putins marionettdockor som plågade, plundrade och våldtog grannlandet. Jonas Jerebko gjorde det trots att han hade andra alternativ, han gjorde det för att tjäna en rejäl slant, och för detta ska han namnges som medlöpare till Europas vidrigaste regim.
”Meh ska idrottare inte kunna spela vars de vill utan att behöva blanda sig i politik?”
Nej. Idrotten är en del av samhället. Samhället är en del av idrotten. Klarar du inte av att läsa av en moralisk kompass får du betala någon att göra det åt dig.
Jonas Jerebko är en människa, som du, som jag. Han ska inte hållas mot en högre standard än oss andra – men han ska inte heller hållas mot en lägre. Hockeyspelaren Lucas Wallmark valde att lämna ryska ligan KHL i samband med krigsutbrottet och förlorade miljontals kronor på grund av sin ryggrad. Jerebko har aktivt valt att låta sig utnyttjas i propagandasyften, nu får han ta konsekvenserna av det.
Vad Lars Mosessons huvudlösa agerande får för konsekvenser återstår att se.
Om Svenska fotbollförbundets Håkan Sjöstrand och Karl-Erik Nilsson kan flyga till Qatar för att ”påverka på plats” utan att rullas i tjära, fjädrar och bäras ut på järnvägssliper från nästa årsmöte kanske det fortfarande finns hopp för en simpel klubbdirektör. Om Luleå Hockey kan göra affärer med Rysslandsälskande spelaragenten Aljoša Pilko kanske det duger med en ursäkt för att kunna sitta kvar, jag har ingen aning.
En sak vet jag dock: Det här är åt helvete för dåligt.
Jag hade förväntat mig betydligt mer.