Kalla såg ut som en OS-drottning

Jag har skrivit så många krönikor och texter om den här dagen, om vad som skulle kunna hända, men jag undrar om jag INNERST INNE verkligen trodde på det.
Nej, vem vågar egentigen tro på att idrottshistoria ska skrivas i vacker guldskrift mitt framför ögonen på en?
Guld för Kalla. Ett precis missat brons för Hellner.
Någon pärmbitare får väl läxa upp mig om jag har fel men jag vågar nog utropa måndagen den 15 februari som den största dagen i länets idrottshistoria. Ett guld och en fjärdeplats inom loppet av några timmar är något alldels oerhört.

q q Att få vara med och uppleva det är en ynnest. En glädje som gör att jag förstår Kalla när hon säger att hon inte riktigt förstår.

TV-kanalen 24Norrbotten ringde just och ställde den klassiska idrottsfrågan: Hur känns det?
Vad svarar man? Jag vet faktiskt inte.
Ändå var jag beredd, för det låg liksom i luften hela dagen.
Det var ju den vackraste morgonen hittills i Whistler.
Inget regn. Ingen snöstorm. I och för sig ingen sol heller, men ett härligt väder med någon minusgrad i luften.
Det var redan från början en helt ny stämning i den svenska presskåren.
Det låg liksom stora saker i luften. Stegen var rappare och ryggsäckarna vägde lite mindre.
Och så plötsligt, precis före starten, bröt solen igenom molntecket.
Solen!

q q Det var som ett tecken. En högre makt var med på noterna. Det här var dagen då ingenting skulle få stoppa Charlotte Kalla.

Kalla var själv ganska tagen efteråt och sa att "det var helt crazy".
Jag kan bara hålla med.
Crazy bananas, till och med.
I de allra första intervjuerna var hon nästan skakad över vad hon hade ställt till med och det kan man ju faktiskt ha full förståelse för.
- Jag känner mig lite förvirrad. Jag försökte ta det som en vanlig världscuptävling under loppet, men jag tänkte, shit, det här är inte världens vanligaste världscupstävling. Det gällde att bara slå undan de tankarna.
Hon är inne på det ämne som imponerar mest på mig: hur hon har kunnat vara så lugn, hur hon kunnat förbereda sig på ett så bra sätt inför sitt allra första OS, när hon dessutom visste att Sverige fått en bedrövlig start och att en hel nation skrek efter framgång.

q q Hur klarar en 22-åring av det mentala trycket? Ja, frågan inte mig. Jag kan bara konstatera att Charlotte Kalla är av ett helt eget virke.

Det lopp hon gjorde var helt oerhört. Klassisk svensk historia och hennes ryck efter halva loppet fick de norska journalisterna att flämta uppgivet och samtidigt spricka upp i ett imponerat leende.
Hon körde, för att tala klarspråk, skiten ur storfavoriten Marit Björgen.
- Efter varvningen öste jag på allt vad tygen höll, sa hon.
Tygen höll hela vägen till guld.
- När jag kom i mål och fick se resultattavlan visste jag att det skulle bli guld.

q q Och jag upprepar: jag får svindel när jag tänker på hur stor hon kommer att bli i framtiden. En av vår tids allra största? Ja, det är inte otroligt.

Jag vill gärna sätta in Charlotte Kallas prestaton i ett historiskt perspektiv.
Det här var Sveriges tredje OS-medalj på distansen genom alla tider. Senast det hände var jag, trots mitt grånande skägg, inte ens född. Det var när Toini Gustafsson vann guld i Grenoble 1968.
Och innan dess tog Sonja Edström-Ruthström från Luleå brons 1956 i italienska Cortina d´Amprezzo.
Jag har fått lära mig att Sonja kallades för "det lilla trollet", vilket en dag som denna gör mig alldeles förtjust.
För vad är väl Charlotte Kalla från Tärendö, hur stor hon nu än må bli, om inte ett underbart litet troll?

n n NSD var givetvis i Tärendö i går, men det värmer verkligen i hjärtat när jag hör att vi även åkte hem till snart 80-åriga Sonja Edström-Ruthström på Bergnäset.
Det är stor journalistik av vår reporter Moa Höjer.
Tänk om vi en dag kan ordna ett möte mellan de två små trollen.

Fest i Tärendö, guldyra i Whistler och mitt i denna galna gläjde vill jag faktiskt lite brorduktigt höja pekfingret och säga: häpp-häpp, det är knappast är slut med detta.
Det kommer mera.
Mitt tips är att Kalla kommer hem med minst två medaljer till, varav minst en av ädlaste valör.
Om det blir så landar hon i Sverige som en drottning.

q q Tre Kronor, Helena Jonsson och alla andra får ursäkta: det här blir Charlotte Kallas OS.

När ni vaknar och får tidningen i era händer har Kalla precis fått sin guldmedalj inne i Whistler. När jag skriver dessa rader återstår det ännu några timmar, men min plan är givetvis att vara med hel vägen.
Just nu är det härligt att vara svensk här och fullständigt underbart att vara norrbottning. Jag blev just intervjuad av norska tidningen Adresseavisen i Trondheim - Marit Björgens lokaltidning.
Och med tanke på hur många sms och mejl som rasar in från hemmaplan gissar jag att det råder en hyfsad Kalla-feber även i Sverige.

n n På ett sätt lider jag med Marcus Hellner. Att precis missa brons i sin OS-debut är en bragd. Men den bragden försvinner naturligtvis i en helt annan bragd den här dagen.

q q Att Charlotte Kalla fick ha pappa Per-Erik på plats i Whistler när hon skrev idrottshistoria känns underbart. Och om jag tvingas tippa vem av dem som var mest chockad av de två tippar jag faktiskt på pappa. Intervjun med honom inne på skidstadion var en rörande liten stund.

n n Sonja Edström-Ruthström vann för övrigt stafettguld ett OS senare, i Squaw Valley.
Bara så att vårt nya lilla troll vet.