Jonte satt ensam kvar på bänken. Knäckt. Bedrövad.

Det här hade kunnat bli en riktig vacker hyllning till den återuppståndne Jonathan Hedström. Sedan kom misstaget.Efter det hade Jonte spelat färdigt. Och nu undrar jag om han inte mår sämre än någonsin.

Foto:

Krönika2009-12-29 06:00
I flera månader har jag velat se en rockad mellan Jonte och Karl Fabricius, framför allt på slutet då förstakedjan faktiskt har stampat i kvicksand.
Inte alls för att Fabricius har varit dålig (herregud, han har ju just lirat med Tre Kronor i Moskva).
Nej, mitt främsta skäl till förändringen är att Luleå måste hitta ett sätt att få fart på Jonte, som bara sett allt mer apatisk ut i en roll han inte vill ha, i en kedja som inte klarar att leverera.
Fabricius kan göra ett kanonjobb i vilken checkingkedja som helst och Jonte behöver all hjälp han kan få för att faktiskt bli en faktor i årets Luleå Hockey.

## Som jag såg det fanns det ingen risk i en sådan rockad. Däremot en hel del att vinna. Nu är jag faktiskt inte lika säker.

Det var uppenbart att miljöombytet fyllde Jonte med positiv energi. Direkt han fick kliva in med Abbottarna började sätta full fart mot sargerna för att jaga puck.
För varje byte växte han och till slut var jag nästan rörd över vad jag såg.
Det var ju pondus över killen.
Det var ju... den gamle Jonte.
När Abbottkedjan var inne på ledningsmålet 3-2 såg det här ut att bli en underbar julsaga.
Men så kom misstaget.
Jonte skänkte bort pucken i egen zon till Linus Klasen som enkelt lurade Mattias Modig och kvitterade.

## Efter det var det färdigspelat för Jonte. Jag vet inte om det var Rograrnas beslut eller om han helt enkelt inte pallade mer.

När matchen skulle avgöras de sista sex minuterna satt spelaren med den känsliga själen i båset, liksom för sig själv. När alla andra Luleåspelare stod upp och ivrigt följde händelseutvecklingen satt nummer 17 kvar.
Han såg knäckt ut.
Bedrövad.
Enligt tränaren Roger Kyrö var det hans beslut att bänka Jonte. Det är säkert sant, men det såg faktiskt ut som om Jonte intstämde i det beslutet.
Det var bara liksom typsikt för kvällen att Luleå hann bränna några sylvassa lägen, att Chabada drog på sig en sanslöst korkad utvisning i förlängningen och att Linus Klasen fick göra ytterligare ett mål och åka hem med extrapoängen.
Vad händer nu med Jonte?
Var tar den känsliga själen vägen efter detta?
Jag är rädd att det som skulle bli hans lyft istället skickade honom längre ner i källaren än någonsin tidigare den här säsongen.

## Av psykologiska skäl vill jag därför se att Jonte fortsätter i förstakedjan. Och han ska spela där ända tills han gjort det där förbannade första målet.

Det är verkligen små marginaler i den här sporten. Vid ställningen 3-2 hade Chris Abbott ett klockrent stolpskott.
Där hade matchen kunnat avgöras.
Istället blev det förlust, och jag måste erkänna att jag för första gången på allvar börjar bli orolig.
Kan man inte slå seriens sämsta lag på hemmaplan i en så viktig match kan faktiskt den här säsongen sluta hur som helst.
Nu känns det som om de två kommande matcherna mot Timrå och Skellefteå kan bli väldigt avgörande för hur den här säsongen ska sluta.
Och nej, det känns inte bra.

## Man kan aldrig klandra en målvakt för att släppa in frilägen, men min känsla är att Modig inte räddat något friläge den här säsongen.
Jag tycker, trots allt, att han säljer sig billigt i en-mot-en-situationerna.


Dessutom lämnade ingripandena vid SSKs två första mål en del övrigt att önska.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!