Johansson: Gör något nu – innan det är för sent

Leif Boork säger att hans spelsystem gör Sverige bättre rustat för att slå Kanada och USA. Sanningen är att det inte ens räcker till för att skaka ett segt Finland. Svenska förbundsledningen säger att den har fullt förtroende för Boork – jag kan för mitt liv inte förstå varför.

Foto: Simon Eliasson

Krönika2016-09-01 21:45

I maj hade Damkronorna ett läger i Norrtälje. Där samlades en stor grupp spelare för att resonera kring situationen i landslaget. Tillsammans skrev de ett brev till förbundet där de lista problemen i landslaget under förbundskaptenen Leif Boork. En av punkterna handlade om avsaknaden av offensivt spel, tanke och taktik – och det behövdes inte mer än fem minuter av första perioden för att se vad de menade.

Det kanske hade gått snabbare om Sverige haft pucken i sin ägo innan dess.

Det här är Sveriges spel under Leif Boork. Så fort någon kommer över rödlinjen ska pucken dunkas ner i motståndarnas zon. Det är smart, med tanke på att det inte ger motståndarna särskilt många lägen att bryta uppspel, att kontra, att göra enkla mål.

Men är det utvecklande?

Gör det svenska landslaget och svenska spelare bättre?

Av hävd är Damkronorna ett annat landslag än sin herrmotsvarighet. Där herrarna samlas så liten tid som möjligt är situationen en helt annan för damerna. Men i ett landslag som samlar sina spelare, i stort sett samma spelare varje gång, ungefär 90 dagar varje säsong är det också av yttersta vikt att verksamheten faktiskt för både gruppen och individerna framåt. Frågan är om spelet under Boork gör det.

Mitt svar, så gott som allas svar: Nej.

Det går inte att göra framsteg i spelet med puck utan pucken. Det går dock utmärkt att göra framsteg i spelet utan puck med pucken.

Man behöver bara spegla sig i tusen sjöar för att förstå att det är en vettig väg att gå.

Vårt östra systerland är inte den solklara trean i världen – Ryssland vann till exempel bronsmatchen på senaste VM – men Finland är solklart bättre än Sverige. Under förra säsongen vann Sverige en landskamp, Finland vann sex. Förutom de fyra målen i segermatchen mäktade Sverige bara med fem till och nollades i två matcher.

Hur har Finland nått dit?

Jag hade ett långt samtal med den finske förbundskaptenen Pasi Mustonen i våras och han hävdade att det var både enkelt och svårt: Det gäller att vårda den talang som finns.

– Alla tränare är nog inte såna, men jag vill gärna ha 13 Pavel Datsjuk i laget. Tyvärr råder det ju viss brist på Pavel Datsjuk på damsidan, så vi måste ta hand om dem vi har, sa Mustonen.

Vill man spela konstruktivt får man skapa sina konstruktiva spelare, typ?

– Vi har inte jättemånga konstruktiva spelare i Finland, men vi har fler än Sverige just nu. Vi får i regel landskamperna mot dem, ska de slå oss måste deras målvakter spela på absolut topp. Det är deras enda räddning, tack vare vårt konstruktiva spel.

Låter du dina spelare vara konstruktivare än vad Boork låter sina?

– Nååå, inte ska jag sitta och uttala mig om vad Leffe gör eller inte.

Då slipper du, men uttala dig gärna om er filosofi.

– Ja, visst låter vi dem vara konstruktiva, men det beror ju på vilka spelare man har att tillgå också. Jag menar, att tvinga Michelle Karvinen att åka längs utlagd räls i anfallszon går ju inte, det blir ju ingenting. Hon måste få frihet att skapa sina chanser. Har de rätt egenskaper bromsar jag ingen.

Mustonens ledarskap och individuellt anpassade utvecklingsarbete har gjort att Finland tagit ytterligare kliv mot Kanada och USA.

Jämför det med Leif Boorks "management by fear" och ytterst snäva ramar – som inte på något sätt gjort Sverige bättre.

Luleås supportrar mötte det svenska landslaget med banderoller från ståplatsläktaren.

"Emma till landslaget". "Avgå Boork". "Med tystnad löses inga problem – därför talar vi nu klarspråk". "Styr sitt landslag som en diktator – ifrågasätt och du åker ut". "SIF, ta ert ansvar – pensionera Boork".

De var inte finkänsliga – men det är min absoluta mening att de har rätt.

Damkronorna har en förbundskapten som gör landslaget sämre, som bromsar spelarnas utveckling. Han har dessutom tvingat bort Sveriges bästa back och skrämt bort Sveriges bästa powerforward.

Förbundsledningen måste göra något innan den här generationens spetskompetens slarvas bort fullständigt. Ledande spelare kan mycket väl hålla igång sina landslagskarriärer över OS i Peking 2022 – men om det här fortsätter kan de sluta långt innan dess.

De ansvariga har förvisso samstämmigt klargjort att de har fullt förtroende för Boork.

Jag förstår bara inte varför.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!