Stefan ”Skuggan” Nilsson är historisk på många plan. Måndag 6 februari 2017 blev han det på ett nytt sätt – nu är han den förste huvudtränare som någonsin fått lämna Luleå Hockey mitt under säsong. Luleå Hockey har underpresterat – om man överhuvudtaget ska använda ordet ”prestation” i samband med vissa av vinterns insatser är tveksamt – och trots att det lag han förfogat över varit illa sammansatt och svårt skadedrabbat står det klart att Nilssons ledarskap inte lyckats skapa den grundtrygghet som behövs för att leverera jämngoda prestationer över längre tid.
Ur det perspektivet kan man tycka att det är rätt att Nilsson får lämna.
Men det är fel. Fel på väldigt många plan.
För det första: Det finns gott om forskning på området och den talar ett ytterst konsekvent språk. Tränarbyten under säsong ger ytterst sällan något varaktigt resultat. Dåliga lag är, helt enkelt, dåliga lag oavsett vem som höjer rösten i båset eller omklädningsrummet.
För det andra: Den som ska ta över efter Stefan ”Skuggan” Nilsson är assisterande tränaren Petter Lasu Nilsson. Vilka idéer, strategier och tankar är det som han inte fått framföra hittills som nu ska rädda laget? Jag tvivlar på att de existerar – och om de verkligen gör det skickar det ytterst oroande signaler kring Nilsson övergripande samarbetsförmåga och ledarskap. Vilket för oss in på…
För det tredje: Den sämste tränare som någonsin verkat i Luleå Hockey (Nilsson måste väl vara det, han är ju den ende som fått gå mitt under säsong?) ska nu alltså ta över som sportchef. Tillåt mig att klia mig lite förundrat i skägget. Vilka egenskaper är det som ”Skuggan” besitter som gör honom till den bästa lösningen på den positionen? Har han ett överlägset kontaktnät, ett fantastiskt öga för dold talang, kanske långsiktiga strategier för utveckling? Varför kunde han i så fall inte använda dem för att förbättra laget i sin roll som tränare?
För det fjärde: I och med att ”Skuggan” slutar som tränare blir tränarstaben de facto en man kort. Det är 30 procent av ledarna som försvinner, åtminstone 40 timmar varje vecka som Luleå tappar i kraft och kunnande för att rädda upp den kritiska situationen. Jag tror inte att vi ska underskatta hur mycket det kan betyda i scouting, analys och instruktioner.
Sammantaget känns det här som den enklaste möjliga lösningen för klubbledningen. Man kan peka på att man tagit obekväma beslut för att rädda upp situationen, men de har inte varit obekväma och knappt ens beslut. Det enda man gjort är att påbörja nästa säsong ett par månader tidigare – fast utan sin kommande huvudtränare Tomas ”Bulan” Berglund.
Det här är ett spel för gallerierna – och ett farligt sådant. Nästan i klass med Luleå Hockeys defensiv mot Brynäs.