”Jag kan tycka att det är lite märkligt att Luleå, som var så markant mycket bättre i första perioden, tappar så mycket”, sa C-Mores expertkommentator Petter Rönnqvist efter halva tredje perioden. Strax efteråt gjorde Melker Karlsson 5-2 i powerplay, helt fri i slottet efter ett pass enda bakom mål, och för oss som följt årets Luleå Hockey lite närmare var det inte märkligt alls.
För det är så här det blivit. Luleå Hockey är plötsligt ett lag som släpper in många enkla mål i match efter match. Om vi bortser från allt lull-lull – Julius Honkas skridskoåkning, Joonas Rasks två mål på samma skott, Oscar Engsunds tacklingar och Linus Omarks spelsinne – så kan vi slå fast följande: Luleå fick slita hund för sina mål. Skellefteå behövde inte slita särskilt hårt alls. Det är direkt underliga räknefel och illa utfört försvarsarbete bakom åtminstone tre, kanske fyra, av hemmalagets mål. Det är som vanligt, det är det negativa. Det positiva? Tja, nu finns det ju faktiskt förutsättningar att förbättra situationen.
Jag hade naturligtvis ett extra öga på det senaste nyförvärvet Sami Lepistö. Till att börja med vill jag säga att det är något djupt sympatiskt över ett backpar som tillsammans är 74 år gammalt. Ännu mer sympatiskt blev det när Daniel Sondell, 37, åkte ifrån Adam Wilsby – Skellefteåbacken föddes när Sondell spelade J18 – från egen zon innan han rutinerat duttade in 1-0. Sondell gjorde kanske sin bästa match för säsongen, i alla fall när han fick ha Lepistö bredvid sig, och det säger en hel del om vad den finske pjäsen kan komma att erbjuda längre fram: Tydlighet, rutin, gedigen defensiv och snabba förstapass från egen zon. Det var spelat runt fem minuter av andra perioden innan Skellefteå skapade en målchans eller ett långt anfall mot paret Lepistö-Sondell. I övrigt hade hemmalaget märkbart svårt att skapa något mot backparet. Lepistös drygt kilometerlånga klubba – det sägs att den räcker över Karelska näset – avvärjde på egen hand ett par, tre högoktaniga Skellefteåchanser innan de hann bli verklighet. Den trygge finländaren gjorde väl egentligen bara ett enda misstag på hela matchen och då räddade Joel Lassinantti honom.
Tyvärr spelade det ingen roll. Luleå saknar Erik Gustafsson, Pontus Själin, Fredrik Styrman och Kim Johansson ur sin ordinarie uppställning. Luleå saknar den defensiva grundtrygghet som varit lagets signum i ett decennium. Jag är helt säker på att det kommer att bli bättre – men jag tvivlar på att det kan bli tillräckligt bra.