Ingen kris ännu, IFK – men offensiven behöver skärpas

Tre raka förluster. Krisstämpel? Nej, ännu har IFK Luleå gott om tid på sig.

IFK Luleå har förlorat de tre inledande matcherna i ettan.

IFK Luleå har förlorat de tre inledande matcherna i ettan.

Foto: montage

Krönika2020-06-21 15:12
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tycker att Patrik Pettersen och Jakob Johansson-Inga summerar det bra själva. Det är onödiga, förhastade beslut som fäller IFK Luleå borta mot Örebro Syrianska. Återigen får vi se hur små marginaler det är som kan avgöra en match i fotbollsettan. Mer behöver vi inte orera kring detta. För det finns annat än brasklappar att tänka på för IFK Luleå. Som anfallsspelet. 

Försvarsspelet såg under perioder helt galant ut. Speciellt i inledningen av matchen valde Luleålaget att trycka fram och pressa högre upp i banan och lyckades dessutom ta vara på att Örebro Syrianska slog dåliga passningar på det sträva, studsiga naturgräset. IFK varierade lågt försvar med hög press och såg till att vinna bollen i rätt lägen i stort sett hela tiden. Örebro Syrianska skapade ingenting i chansväg. Men å andra sidan. Hur många chanser har IFK vaskat fram på tre matcher?

IFK har förtvivlat svårt att göra något med bollen när laget har vunnit tillbaka den. I de två första matcherna var det Patrick Kpozo som drog iväg som en nyårsraket på vänsterkanten och slog in bollen i mitten för att sedan upptäcka: Oj, där var ju ingen. 

Den här matchen var IFK bättre på att göra något med bollen, ska sägas. Islam Burman, Yassine Assam, Patrik Pettersen befann sig i farliga ytor när IFK anföll och några gånger fyllde även Arish Nouri eller Mamadou Koyaté på runt offensivt straffområde vilket ledde till att IFK fick chanser att skapa chanser, om jag uttrycker mig så. Mot slutet skapades även ett läge som borde ha förvaltats. IFK borde ha gått hem med åtminstone en poäng. Arish Nouri ska göra det bättre på sitt läge.

Annars kan jag ändå köpa att IFK fortsätter med samma taktik som de har haft hittills. Laget har långt ifrån lika bra trupp som de bästa i den här serien och kan inte förväntas lira ut sina motståndare. William Olausson har ju kanonmackor med sin högerdoja, så han kan gott få fortsätta slå sina lyror ut mot vänsterkanten och därifrån kan IFK etablera anfall. Kouyaté har ju visat att han med sina snabba fötter kan vända bort sin markering och sedan spela vidare till Pettersen centralt. Det som måste komma igång är högerkanten också. IFK Luleå behöver fler vägar framåt och då måste Sylvester Simba, Martin Oscarsson – eller någon annan – också bidra framåt.

Då löser det här sig. Då blir det poäng mot Sollentuna på söndag.