Hedervärd start - på tung period
De 32 tunga dagarna kom. De kom med krav, måsten och ett behov av att definiera årets Luleå Hockey.Nu är de bara 31 - och lite mindre tunga.Nu är de bara 31 - men å andra sidan är de ännu tyngre.
Lägg till det ett influensahot som gjort en av Sveriges största klubbar så orolig att man kände sig tvungen att tränga sig före svårt sjuka människor och barn i vaccinationskön.
Ni förstår att upplägget är raffinerat.
n n Luleås läkarlag gjorde redan tidigt klart att det inte skulle bli tal om att försöka snika sig före i någon kö. Ett hedervärt beslut - och det enda rätta - men frågan är:
Hur mycket kommer de att ångra sig om Luleå börjar tappa poäng på grund av att influensan stoppar viktiga spelare?
Än så länge har inte Luleå Hockey drabbats särskilt hårt, inte numerärt i alla fall. Däremot är det naturligtvis allvarligt att tvingas ställa upp till match med sina två bästa defensiva backar - nej, jag pratar inte om Johan Fransson - på sjukdoms- respektive skadelistan. Det märktes, på båda HV 71:s mål.
4 Vid 1-1 kom Johan Lindström en mot en med Johan Fransson. Luleåbacken är en offensiv stjärna, men gjorde bara jobbet till hälften. Han styrde förvisso ut sin motståndare mot hörnet, men Lindström lurade Kalixsonen med en simpel dragning och kunde sedan enkelt bryta in framför mål. Det hade aldrig hänt om det varit Jonsson eller Johnsson som varit motståndare.
4 Vid 2-2 stod Alexander Hellström och sov medan Johan Davidsson vann puck i närkamp med tre Luleåspelare (nej, det får naturligtvis inte hända) uppe vid blå. Hellström trodde att han hade markering, men bakom honom hade Martin Thörnberg smugit upp och kunde enkelt placera in pucken bakom Modig. En mer noggrann back hade vridit på huvudet och sett Thörnberg i den situationen.
n n Det var å ena sidan. Å andra sidan: Luleå skulle ha avgjort matchen i den andra perioden - trots de pinsamma defensiva misstagen.
Mellan minut åtta och minut tolv räknade jag till åtminstone fyra lägen som ett lag som möter HV 71 - som har så pass hög grundkompetens - mer eller mindre måste utnyttja för att kunna ta hem tre pinnar. Robin Olsson, Cam Abbott gånger två och Jonathan Hedström hade alla kunnat göra mål.
Där och då var jag helt säker på att Luleå skulle förlora, trots att hemmalaget långa stunder var underligt överlägset.
n n När så Kris Beech gjorde3-2 tog jag det för sista spiken i Luleås kista. Men liket reste sig - och då pratar jag naturligtvis om Martin Chabada.
Tjecken har varit bedrövlig fram till för tre-fyra omgångar sedan. Men när han fick ett öppnande pass av Niklas Olausson var han precis så kylig som hans lönekuvert antyder. Att sedan Pär Arlbrandt, knappt större än Janne Niinimas högra skridsko, lyckades bryta in på mål och skapa den retur som Mats Lavander till sist kunde stöta in är ett litet mirakel i sig.
Men det här var en sån kväll.
Luleå var skakat av influensan och ett ganska orättvist underläge, men visade kraften som jag misstänkt ska finnas i det här laget.
Sjukdomar har en tendens att gå över - men såna här segrar kan man leva väldigt länge på.
Så jobbar vi med nyheter