Givetvis kom beskedet den 24 november 2022 som ett slag i solar plexus – men samtidigt så började min hjärna med en omedelbar återblick mot det som hände 2016 i Kiruna.
Det var undertecknad som i november 2016 avslöjade att Börje Salming skulle hyllas på Matojärvi en månad senare. Första samtalet till Börje den gången slutade med att han bekräftade en sak "Jag vet inte, men jag ska upp och hälsa på mamma i början av december". Det visade sig att uppgifterna som Kuriren och NSD hade fått stämde.
Jag blev uppskickad till Kiruna för att bevaka hyllningen på plats i den gamla isladan, Matojärvi.
Jag kom till ett vintrigt Kiruna något osäker på hur jag skulle lägga upp arbetet.
Väl framme vid Matojärvi så stöter jag ihop med Börjes förre lagkamrat Tiger Williams som glatt hjälpte mig att söka rätt på Salming. Vi hittade honom där han stod mitt i en diskussion med Kiruna AIF:s klassiska hejarklacksledare Conny Ceder.
Vi fick givetvis vänta ut den diskussionen innan han vände sig mot oss.
Jag sträckte nervöst fram handen.
Ett fast handslag senare var nervositeten som bortblåst och det kanske var det som personifierade Börje Salming mest – hans förmåga att skapa förtroende och lugn. Det var helt enkelt som om att vi hade känt varandra hela livet.
Vi tog några varv inne på Matojärvi där Börje stannade vid varje person som ville prata med honom för det skulle nog aldrig falla honom in att bara passera med ett kort hej.
Han var Börje från Kiruna – han var AIF:aren som tog sig ut i vida världen via spel i moderklubben.
Samtidigt som vi gick runt på träläktarna så började jag också minnas att jag hade sett Börje Salming under tiden han spelade i Kiruna AIF. Jag var inte mer än fyra, fem år och jag minns inte matchen, men jag minns att jag stod i spelargången under träläktaren och tittade storögt på spelarna som gick förbi. Jag ska inte påstå att jag minns några ansikten eftersom jag mest såg benskydd – men där var spelare som Kalle Svensson, Peo Uusitalo, Freddy Lindfors och så klart Börje Salming.
Jag hade bokat in en intervju med Börje – eller rättare sagt ett par intervjuer.
Vi hoppar in i redaktionsbilen och åker till Hotell Ferrum på Börjes inrådan skall tilläggas.
Det handlade nog lika mycket om att han ville komma ifrån ett tag som att ge mig ett läge för en intervju utan avbrott.
Det var en märklig känsla att sitta i loungen på det klassiska hotellet med en av världens mest kända ishockeyspelare och prata som om att vi vore gamla grannar som pratade minnen.
Börje Salmings storhet går inte att mäta med några måttenheter – men sanningen å säga så erkände Börje en sak för mig där i soffan på Ferrum.
Han var nervös inför hyllningen som väntade på eftermiddagen den 3 december 2016 trots att han många gånger tidigare satts i samma situation.
Det var bara så han var – inget var någonsin för stort eller för litet för honom.
Han var Börje Salming.