230223 Viaplays längdåkningslag: Peter Jihde, Johanna Ojala, Johan Olsson and Teodor Peterson
För ett par veckor sedan kom nyheten som många skidälskare, i ärlighetens namn, har fasat. Viaplay har förlängt sändningsrättigheterna för bland annat alpint och längdskidor till och med 2030.
Det här betyder att du kan välja mellan reklamfyllda sändningar eller svindyra streamingpaket. Och om du väljer det svindyra alternativet får du glädjen att se alla intervjuer och analyser två gånger, först en gång live och ett par minuter senare ytterligare en gång med ”sexans tittare”.
Du får också höra Peter Jidhe ställa frågan ”Hur tänker du kring (valfritt ämne)?” sisådär 72 gånger per sändning och dessutom se ”roliga” inslag från de utsändas hotellrum eller hyrbilar.
Men det här handlar faktiskt inte så mycket om att jag ogillar Viaplay. Det finns en del bra där. Teodor Peterson till exempel. Och Johanna Ojala. Två kompetenta skidexperter som jag gärna hade sett i ett reklamfritt sammanhang.
För mig, personligen, handlar det mer om en dröm som går i kras.
Jag har i någon slags enfald hoppats på att världscupen i längdskidor skulle hitta tillbaka till SVT igen.
Det är nämligen lite tröttsamt att vara utlämnad till långloppscupen för att få sin dos av Jakob Hård och Anders Blomqvist.
Det är där jag har hamnat nu. Upp klockan halv åtta varenda helgmorgon för att inte missa starten i något långlopp som sänds från valfritt europeiskt land. Sedan följa massa norska åkare som stakar i timmar för att slå andra norska åkare (och några svenskar) på ett smutsigt upplopp i någon liten alpby utan naturlig snö. Med lite tur är Stina Nilsson eller Max Novak med långt fram, men oftast får man hålla till godo med Emilie Fleten och Andreas Nygaard.
Och så ”Hård och Blomman” förstås.
Mitt intresse för längdskidor började 2001 med VM i Lahtis. Det var ett mästerskap som gick till historien, framför allt på grund av den stora dopningsskandal som hemmanationen bjöd på. Jakob Hård och Anders Blomqvist kommenterade tryggt de ganska turbulenta sändningarna för SVT:s räkning och jag minns framför allt att Blomqvist var en av få som direkt vågade sätta ner foten och visa sin avsmak för fuskarna. Tydligen fick han hatbrev från Finland i många år efter det mästerskapet.
Men hemma i Sverige var förtroendet om möjligt än mer intakt.
Därefter har jag hört Hård och Blomqvist kommentera Charlotte Kallas genombrott i Tour de Ski, Marcus Hellners dubbla OS-guld i Vancouver, Stina Nilssons VM-stafettspurt mot Therese Johaug och Frida Karlssons upphämtning av samma norska superstjärna i Holmenkollen.
Kanske är jag en bakåtsträvare, men när det gäller längdskidor litar jag fullständigt på deras kunskaper. Allt de säger – och inte säger – i en sändning har värde för mig. Så fort jag hör deras samspelta röster känner jag mig hemma.
Nästa vinter sänder SVT, tack och lov, längdskidorna från OS i Milano/Cortina.
Min enda önskan då är att få höra Jakob Hård som smått upphetsat skriker till Anders Blomqvist:
”Hon vinner, Anders! Frida Karlsson vinner!”
Utan att fråga vad han tänker kring det.