Fem matcher spelade. Tre poäng på kontot. Luleå dyngsist i SHL. Trodde ni på det här då? Inte jag. Jag tänkte att det här skulle bli ännu en av de där säsongerna där höga förväntningar och interna målbilder fick laget att duka under av krav och press. Vi har ju vant oss vid det. Vi minns när laget varit bra, rent av bäst, men av olika anledningar ändå inte lyckats. Året med dubbla Linus, ”Ostens” guldvägg, seriesegern och den efterföljande kvartsfinalen mot AIK... Exemplen på när Luleå Hockeys herrar pallat pressen och levererat över förväntan är så få att de går att räkna på en somnabulent sågverksarbetares ena hand.
Men det här laget är något annat.
Det här laget krackelerar inte – det här laget bygger sitt eget monument.
Det här laget är så nära alla drömmars mål att Juhani Tyrväinen skulle kunna sträcka ut sin klubba och slasha SM-pokalen i knävecket.
Fyra segrar.
Känner ni hur det pulserar? I Persön och Porjus, från Arnemark och Aapua, mellan Harads och Holmträsk? Det går en rytm, en puls, genom länet, det är våren och ljuset och tranor och skägg och skottäckningar och utsträckta tatuerade armar och blottade hjärtan som ber om att inte bli trampade på en gång till. Det här är ett län, ett folk, som tror nu – och det enda som behövs för att cementera deras tro är fyra segrar till.
Fyra segrar.
Mot Färjestad. Mardrömsmotståndet. Supersatsningen. Eller? Jag vet inte, jag. Om det verkligen sitter i väggarna i Karlstad så är det dags att plocka fram det nu. Under grundserien vann Luleå tre matcher under ordinarie tid och förlorade den sista i sudden. Dominic Furch, förstavalet i slutspelet, släppte in elva mål på sina två grundserieförsök. Jo, nog finns det fart. Jo, nog finns det fysik. Jo, nog finns det ett powerplay, offensiv bredd och tyngd.
Men.
Jag uppfattar inte Färjestad som särskilt tydligt och stringent i sina defensiva åtaganden. Jag uppfattar inte Färjestad som speciellt taktiskt drivet. Jag uppfattar inte Färjestad som ett lag som kan stänga ner en kedja eller två, och det är ett faktum att laget både drar på sig väldigt många utvisningar samt är ganska svagt i numerärt underläge.
Luleå Hockey har tagit sig till final med samtliga viktiga spelare hela. Luleå Hockey har tagit sig till final med bara tio matcher spelade. Luleå Hockey har tagit sig till final mot en motståndare man luggat på tio av grundseriens tolv poäng.
Bättre läge än så här är i stort sett omöjligt att få. Som i grunden negativ norrbottning är det knappt jag tror att det är sant.
Fyra segrar är allt som krävs för att radera ut nästan tre decennier av lidande, längtan och lågt självförtroende. Fyra segrar för att släppa den där sista finalen i Frölundaborg, för att skapa nya hjältar, för att ta klubben hela vägen från dagslända till drake och för alltid förändra bilden av Luleå Hockey.
Fyra segrar för att skriva om historien.
Fyra segrar.
Det är fyra segrar kvar tills Erik Gustafsson kan kasta pokalen i luften och inleda den nya tiden – där Luleå Hockey inte är ett lag som bara råkade ta ett guld en gång, där Sveriges bästa fans faktiskt håller på Sveriges bästa lag.
Det är få spelare förunnat att gå ända hit. Ännu färre om man uteslutande räknar de som haft Luleåtröja på sig. Så: Gå ut, njut av finalerna – och vinn.
Fyra jävla segrar.