Il Grande Torino. Busbys babes. Och nu - Lokomotiv Jaroslavl. Det finns många exempel på idrottslag som förolyckats genom årens lopp och varje gång drabbar det oss som ett slag i magen.
Varför är det så?
Stora idrottsstjärnor ser ibland ut som onåbara hjältar som kanske är mänskliga till utseendet - men utomjordiska i sina färdigheter.
De hyllas, dyrkas och fruktas. De är vår tids demigudar, 2000-talets Hercules eller Akilles.
När gudar faller skakar vår värld i sina grundvalar.
Stefan Liv var en del av det överjordiska, det utopiska, en av dem som är lite, lite större än livet självt.
Men han betedde sig alltid som att han hörde hemma här nere, bland oss vanliga döda. Jag tror att det är just den egenskapen som får oss att sakna honom så mycket.
Jag träffade Stefan Liv två gånger i yrket. Det är klart att jag aldrig lärde känna honom, men jag fick ändå en inblick i varför han var så oerhört omtyckt.
Jag har aldrig lämnat Liv utan ett leende på läpparna.
Jag pratade med Daniel Henriksson i går. Luleås målvaktstränare har spelat två VM-turneringar och massor av träningsmatcher tillsammans med Liv. Han känner honom bra - utan att vara en av de närmsta vännerna.
Daniel Henriksson var oerhört skakad.
- Det är konstigt... Om det nu är rätt ord. Jag hade ingen daglig kontakt med honom, men ändå är det en jäkla chock.
Hur känns det att han är borta?
- Han har lämnat ett stort avtryck och förtjänar att bli hyllad. Men även om han var en av våra stora målvakter så är det personen Stefan som man kommer att sakna. Det är ju han som försvinner...
När människor försvinner, rycks bort i förtid, är det snarare regel än undantag att de ska förses med hjältegloria - oavsett hur de levt sina liv. Med Stefan Liv finns det ingen anledning att finputsa.
- Han var ruggigt omtyckt av lagkamrater och folk i allmänhet. Det här måste vara väldigt hårt för hans familj. Det är jävligt tragiskt, säger Henriksson.
Stefan Liv började sitt liv i rampljuset som pajas, som en oerhört talangfull, ojämn och spontant förvirrad målvaktsclown.
Han lyckades behålla den där charmen fast han blev allt seriösare och tränade allt hårdare genom årens lopp.
Och här sitter jag och saknar en människa jag aldrig lärde känna.
Det är en oerhörd tragedi att Stefan Liv ryckts ifrån sin familj, sin fru från Norrbotten och deras två barn, så fruktansvärt tidigt.
Men tragedin är naturligtvis mycket större än så.
Det här handlar inte bara om en person. Det handlar om mer än 40 liv - 40 människor som lämnar familjer, vänner och bekanta efter sig. Det är ett slag i magen på en hel värld.
I en värld som allt oftare befolkas av utopier och låtsaspersoner var Stefan Liv alltid högst realistisk. Han var en bra målvakt - och en oerhört sympatisk människa.
Det är den människan både jag och Daniel Henriksson kommer att sakna.