"Jag kallas lite småtråkigt vuxet för Håkan"

"Kärt barn har många namn" är ett gammalt talesätt. Norrbotten är inte heller något undantag när det kommer till smeknamn – men det blir färre och färre som får ett som fastnar för alltid.

Håkan Stridblom

Håkan Stridblom

Foto: Byline

Krönika2021-08-03 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag ska inte slå fast här och nu att det är vanligare inom idrotten än på andra ställen i samhället, men det är just idrottarnas smeknamn som blir folkkära.

Vi äldre minns namn som "Bempa" (Bernt Ericsson, bandy), "Lillstöveln" (Carl-Göran Öberg, ishockey), "Lill-Pröjsarn" (Ulf Nilsson, ishockey), "Pim-Pim" (Joachim Johansson, tennis), "Polletten" (Thomas Larsson, fotboll), "Billan" (Marie-Helen Östlund/Westin, skidor), "Kiruna-Lasse" (Erik Larsson, längdskidor) och inte minst kanske hockeyspelaren Lars -Göran Nilsson som gick under det fantastiska smeknamnet "Virvelvinden från Vuollerim".

Givetvis hade listan över fantasifulla smeknamn kunnat göras hur lång som helst.

Sedan hade också listan över smeknamn direkt kopplade till utövarnas namn kunnat göras minst dubbelt så lång – men vi har valt att fokusera på namnen som inte gör att härleda till personernas riktiga namn. Där ska ni få veta såväl ursprung och bakgrund.

Själv har jag gått under två smeknamn i mitt liv eller tre om jag ska vara petnoga.

Det började när jag som ung växte upp i Kiruna och fick smeknamnet "Hockey". Lite senare i livet började jag kallas för "Bobban" på grund av min musiksmak och kanske också mitt frisyr som var både lång och lockig. Visst det var inte som Bob Marley – men sanningen ligger nog någonstans där mitt i mellan.

När jag lämnade Kiruna för att flytta till Västkusten och Trollhättan så ändrades smeknamnet till "Kirunabobban" då det i Trollhättan redan fanns en "Bobban".

I dag är det mig veterligen ingen som fortfarande använder något av smeknamnen på mig. Utan jag kallas lite småtråkigt vuxet för Håkan.

Vi kommer i en kortare artikelserie presentera några personer inom idrotten som bär eller bar smeknamn som inte gav någon ledtråd till deras dopnamn. Förvånade nog så sa de flesta att smeknamnet fortfarande hängde kvar trots att man slutat som aktiv.

När jag tänker tillbaka på tiden innan tonåren så minns jag att inte många av mina kamrater kallades för de som var deras riktiga namn, men jag minns också att de flesta hade smeknamn som "Steffy" (Stefan Pudas), "Lenki" (Lennart Pudas), "Nicke" (Nicklas Lundin) och så vidare. Det var smeknamn som hade sitt ursprung i deras riktiga namn.

Men är smeknamnen på väg att fasas ut?

Det känns lite trist tycker jag.