I mars 2017 publicerade Sporten en större artikelserie om hockeyspelande kvinnors förutsättningar i en mansdominerad värld.
Den stora nyheten var att Svenska ishockeyförbundet delar ut ekonomiska bonusar om herrlandslaget vinner VM-medaljer. Damkronorna fick däremot ingen sådan bonus.
Parallellt med vår granskning spelade Ingela Lekfalk in en dokumentär om just kvinnors förutsättningar.
Den dokumentären, som heter Underdogs, går snart upp på bio och kommer också att spelas på SVT under OS.
I ett förhandsklipp framkommer det att Emma Eliassons tavla blev bespottad och besudlad efter att den hängts upp på Lombia.
Vem gör ens något sådant?
Det är egentligen ofattbart. Men att Eliasson orkar berätta om det tunga minnet i dokumentären gör att vi förhoppningsvis aldrig mer behöver höra korkade kommentarer som att "jämställdheten gått för långt".
Efter de där spottloskorna försvann tavlan med Eliasson.
Spårlöst.
Ingen visste var den var.
Förrän nu. Efter att Eliasson-tavlan blivit en stor nyhet i hela Sverige kom den plötsligt fram igen.
Bra så? Ja.
Men nu börjar istället företrädare för Kiruna IF och Kiruna AIF tjafsa om vem som ska hänga upp tavlan och vem som har rätt den till den.
Ursäkta språket: Men vad fan håller ni på med?
Emma Eliasson har haft en fantastisk karriär och varit en förebild som fått många unga tjejer att börja spela ishockey. Hon förtjänar inte att ni sitter i en sandlåda och kastar skit på varandra.
Nu är tavlan upphängd.
Jag hoppas att Eliasson är nöjd med placeringen. Det förtjänar hon.
Ni som passar på att kasta skit på era rivaler? Ni både skämmer ut er och drar ert varumärke i smutsen.