Jag vet, att sparka på någon som redan ligger ner är inte okej, men det går inta att sluta att häpnas när det gäller Boden Handboll IF.
Att föreningen fortfarande kan ställa ett lag på handbollsplanen som tillhör den högsta serien i landet är för mig remarkabelt, frapperande och förbluffande. För de senaste åren var varit allt annat än en dans på rosor om vi säger så.
Det finns så klart flera anledningar till att föreningen mår som den mår och att laget rent sportsligt parkerar på jumboplats i tabellen med noll inspelade poäng efter sju raka förluster i säsongsinledningen.
Det har handlat om den ekonomiska krisen och hotet om utebliven elitlicens, det har under flera år handlat om importvärvningar som inte levererat men kostat skjortan, det har handlat om noll egen återväxt i och med att det inte finns någon ungdomsverksamhet i föreningen.
Det har helt enkelt handlat om motgångar som gör det svårt att bedriva en trovärdig elitverksamhet. Vi ska komma ihåg att Boden Handboll är att likställa med övriga elitlag såsom Piteå IF DFF, Luleå Basket och Luleå Hockey/MSSK. Fyra lag från Norrbotten som tävlar på den högsta nationella nivån och därmed ska det ställas likvärdiga krav.
Under torsdagen blev det klart att Boden Handboll bryter med huvudtränaren Tobias Pettersson.
"Ett beslut som grundar sig på att det har uppstått en förtroendekris till följd av sportsliga resultat och de olika strategier som han har valt i sitt ledarskap, strategier som inte bygger förtroende längre", sa ordföranden Alina Maglic till Sporten efter beskedet.
Låt oss prata om elefanten i rummet. Anledningen till förtroendekrisen handlar så klart om när Tobias Pettersson på SHE:s upptaktsträff basunerade ut att han tippar sitt eget lag att komma sist i tabellen med motiveringen att han tyckte att det var logiskt.
Visst, Tobias Pettersson ville så klart använda den typiskt svenska omvända psykologin att dra ner förväntningarna på sitt eget lag för att kunna slå ur underläge. Han är inte den första svenska tränaren, och inte den sista heller, att använda sig av den strategin.
Själva principen kan jag förstå för den kan vara lyckosam, är det något svenska lag är bra på så är det att slå ur underläge. Men någon måtta får det väl ändå vara.
Att basunera ut en totalkapning av sitt eget lag i direktsänd TV är aldrig rätt väg att gå. Det skickade fel signaler till sina egna spelare, det skickade fel signaler till publik och sponsorer. Och är det någon gång det är viktigt att ha med sig publik och sponsorer så är det nu, med tanke på den ekonomiska knipa klubben är i.
Men den rent sportsliga inledningen, med idel förluster, vet jag inte om jag kan lasta Tobias Pettersson för. Han har haft den tunna spelartrupp han har haft och det går liksom inte trolla med knäna.
När Boden Handboll gick upp till den högsta serien hade laget en hemvävd kärntrupp med spelare som Emmy Nordmark, Annica Ölén och Carin Bergdahl. Nu finns ingen av dessa kvar i laget. Avsaknaden av kulturbärare och spetsspelare, som brinner för klubbmärket, är inte något man kan ersätta.
Visst, Sara Nordström och Moa Nilsson försöker bära Bodenfanan högt, men de känns för ensamma. Och det kommer ingen underifrån, för det finns ingen ungdomsverksamhet.
Nu går Boden Handboll vidare och någon ny huvudtränare är inte klar. Dessutom har inte klubben kommit överens med Tobias Pettersson ekonomiskt så där väntar förmodligen en dyr kostnad med löneutbetalningar tills Petterssons avtal löper ut efter säsongen.
Assisterande tränaren Kenneth Harlin, som varit en tillfällig lösning under de två senaste matcherna, ställer sig tveksam till att ta över rodret permanent med tanke på sin arbets- och familjesituation.
För mig känns det enda rätta och trovärdiga att ta ett steg tillbaka och göra en rejäl omstart efter den här säsongen. Ta ett kliv ner i seriesystemet och börja bygg upp någonting nytt. Under de tre senaste säsongerna har det mest handlat om att slänga in vedträn för att släcka bränder. Spiralen har ständigt gått nedåt och personer i och runt föreningen stångar sig blodiga, men till vilken nytta?
Boden är en handbollsstad och ska så förbli. Kanske är det läge att Boden Handboll IF och Bodens BK Handboll sätter sig vid bordet och pratar framtid. En gemensam framtid.