Efter det kaos som varit under våren kan vi äntligen se fram emot seriepremiärer i fotboll. Skönt att i alla fall något återgår till det, nästan, normala. För vi kan slå fast att fotboll inför tomma läktare inte är normalt. Men dock är det fotboll, med tävlingsmatcher på elitnivå ner till de charmiga distriktsserierna runt om i länet. Och det är gott nog.
IFK Luleå, det lag som spelar på den högsta nivån på herrsidan i år, går en spännande säsong till mötes. Efter en överjävligt halvårslång försäsong är det nu upp till bevis för nykomlingen i ettan. På söndag kliver laget in på Östgötaporten i Norrköping för premiärmöte mot IF Sylvia.
En passande uppgift för kamratgänget kan jag tycka. IFK Luleå har som målsättning att etablera sig i ettan på sikt vilket innebär att den första säsongen handlar om att samla ihop nog med poäng för att hålla sig kvar för att göra det möjligt att ta ytterligare kliv nästa säsong, både ekonomiskt och sportsligt.
Min känsla är att IFK Luleå kommer klara nytt kontrakt. Anledningarna till det är flera.
Tar vi bort Brommapojkarna, som bör jogga hem seriesegern, så ser jag att de övriga lagen inte skrämmer ihjäl någon. Som jag ser det så har IFK Luleå vinstchans mot de flesta lagen framförallt på hemmaplan men även på bortaplan. Överlag ser serien sämre ut än under fjolåret, vilket borde tala för IFK Luleå.
Men för att ta segrar och poäng behöver IFK Luleå spela smart. Det handlar i första hand för en nykomling att hitta olika vägar till att vinna matcher. Det behöver inte vara snyggt, det behöver inte vara publikfriande och det behöver inte vara skämmigt att sno åt sig en trepoängare borta mot exempelvis Sylvia på söndag med rakt, enkelt, lågt försvarsspel och göra mål på sin enda målchans i matchen.
I inledningen av serien, där egentligen inget av lagen vet var de står formmässigt handlar det om att samla in poäng oavsett hur det ser ut. Det handlar inte om att spela sidledsspel på mitten och tappa boll i uppspelsfasen. För då kommer det smälla där bak, var så säkra.
Men just det här var IFK-tränaren Tomas Eriksson med om förra säsongen och därför tror jag inte IFK Luleå kommer gå i fällan den här säsongen. Han bör ha tagit lärdom av Bodens miserabla säsongsinledning i ettan förra året.
Det går helt enkelt inte att leva efter mottot "Vi ska spela samma vägvinnande spel som ledde till serieseger i division 2 och addera lite spets". Det är bara naivt att tänka så. Skillnaden på division 2 och ettan är så mycket större än vad man kan tro.
Just nu har inte IFK Luleå spelarmaterial till att spela en kortpassningsfotboll där riskerna ökar för oönskat bolltapp när laget är på väg framåt. De har heller inte råd att pressa högt uppe i planen med en högstående backlinje. Anledningen är enkel.
Man har helt enkelt en backlinje som är anpassad för lågt försvarsspel. Och där är de riktigt starka, med både positionering och huvudspel. Men blir det långa löpdueller i djupled så kommer man bjuda på frilägen och sedermera enkla mål i baken.
Offensivt har IFK Luleå material för att skapa målchanser mot samtliga lag i serien, speciellt om det finns ytor att jobba på, vilket ett eget lågt försvarsspel ger per automatik. Kamratklubben har den fart som krävs både på kanter och centralt i anfallet. Dessutom har de fina passningsfötter både centralt på innermitt och centralt i backlinjen.
Kan IFK Luleå bara hålla tätt bakåt så är jag övertygad om att laget kommer skapa nog med målchanser för att vinna matcher.
Det finns dock ett orosmoln inför säsongsinledningen och det stavas Tomas Adell. Målvakten, som vann varenda pris som gick att vinna under fjolårets division 2, går nu gipsad med en fraktur i handen. I värsta fall missar han hela våromgången vilket innebär nio matchers frånvaro.
Direkt efter Adells skada sa back up-målvakten Gustav Stålnacke att han var redo att ta chansen att fylla upp tomrummet efter Adell. Men redan dagen efter gick sportchefen Daniel Kalén ut med att klubben jagade en ersättare till Adell ute på spelarmarknaden.
När den här krönikan skrivs så är ingen ny målvakt klar. Men hur det än blir så har så klart turerna efter Adells skada påverkat hela spelartruppen och inte minst Gustav Stålnacke själv, som med största sannolikhet blir den som står på söndag.
Hur som helst, nu ser vi fram mot en rejäl kickstart på arenor runt om i landet på söndag.