Efter första förlusten i finalserien lovade Michelle Karvinen att Luleå skulle vinna guld.
Några dagar senare, när Linköping hade utökat till 2–0 i matcher och var en vinst från att säkra mästartiteln, frågade jag henne om hon stod fast vid det.
– Ja, jag lovar, sa hon.
Jag tänkte direkt på Martin Mutumba som inför allsvenska guldrysaren 2009 tatuerade in "AIK guld 2LAX9" på bröstet.
Karvinen tvivlade aldrig och var sådär Mutumba-säker att jag inte hade blivit förvånad om det sitter en gadd under tröjan.
Hon klev fram när det behövdes som mest och avgjorde den fjärde matchen på övertid. Trots att hon hade tre försvarare runt sig lyckades hon ta sig till ett läge och avslutade i krysset.
Då förstod jag att hon skulle hålla sitt löfte.
Tillsammans med Jenni Hiirikoski ledde hon laget ur Amazonas djupaste djungel. Utan kompass och med flera hinder på vägen lyckades de övervinna allt motstånd.
I den avgörande matchen fick vi se ett helt annat Luleå. Det Luleå som varit så briljant tidigare var tillbaka igen. Som inte spelade med ett uns tvivel eller passivt väntade in motståndarna.
Efter 23 sekunder bombade Emma Nordin in 1–0 och richterskalan uppnådde 9,4.
Står Bergnäsbron kvar?
Tveksamt.
Eveliina Suonpää, som varit en gigant i målet, såg chockad ut.
När första perioden var över stod det 4–0 och flera sagor hade skrivits.
Linn Peterson, som gjorde comeback den här säsongen efter ett års uppehåll på grund av en familjetragedi, utökade till 3–0.
Rebecca Stenberg, som spelade sin sista match i karriären, gjorde 4–0.
Stenberg fick det perfekta slutet på en imponerande karriär. Inför 4 804 åskådare på hemmaplan gjorde hon två mål och fick hyllningarna hon förtjänade. Det var känslosamt att se henne höja bucklan tillsammans med Jenni Hiirikoski.
Det var upplagt för en rysare.
Det blev en uppvisning.
Så typiskt Luleå.
Sara Grahn utsågs till bästa målvakt.
Emma Nordin till bästa forward.
Jenni Hiirikoski till bästa back och mest värdefulla spelaren.
Michelle Karvinen fick inga enskilda priser.
Men hon fick precis vad hon önskade sig.
Ett guld till Luleå Hockey.
– Vi vägrar förlora. Det känns som ett äventyr att vi kunde vända det här. Jag är så otroligt stolt över laget, säger Karvinen med bucklan i armarna.
Du lovade guld tidigt, var du aldrig nervös?
– Nej. Jag känner mina lagkompisar. Vi ger aldrig upp. Många trodde att det var slut. Men inte vi.