Precis som under alla hemmamatcher ställde sig publiken upp och klappade tills Luleå hade gjort sina första poäng i matchen.
Efter 25 sekunder slängde Peter Öqvist av sig kavajen, precis som han brukar göra när han känner sig pressad.
Den här gången kom den flygandes rekordtidigt.
Efter 1 minut och 59 sekunder kom första poängen för Luleå.
Yannick Anzuluni tog bollen till korgen och kvitterade till 2–2 samtidigt som jag ådrog mig svåra hörselskador då tjejen bakom mig kom upp i sådan falsett att hon hade spräckt varenda porslinsfigur i Kosta Bodas centrallager.
Publiksuccén var ett faktum, nu skulle bara guldet vinnas och sagan skrivas.
Så lätt va.
Nej, kanske inte.
Det blev en mardröm med många långa och plågsamma scener.
Luleå fick en tuff start på matchen och det märktes att spelarna var tagna av stundens allvar – eller helt enkelt inte brydde sig?
Ring ut istället för ring in.
Nervositeten släppte en aning i andra då Quinton Upshur klev fram och sänkte en trepoängare till 15–19 och i nästa skede snodde bollen av Gerry Royce Blakes II och dunkade i 17–22.
Men Luleås knappt mobila anfallsspel fortsatte att struggla och Norrköping gjorde elva raka poäng.
Stämningen i den fullsatta hallen dog.
26–49 i halvtid.
Luleå stod för en av sina sämsta insatser under hela säsongen och hade satt sig i ett uppförsbacke tuffare än alla etapper på Tour de France.
Haverikommissionens årsmöte fortsatte i andra halvlek.
Denzel Andersson såg Tom Lidén skymta till under korgen och passade.
Problemet?
Bollen hamnade drygt två meter fel och ut i publiken.
Något hände i Andersson där och då.
21-åringen, vars negativa egenskap är att han är för snäll, tog fram djävulen i sig och tog Luleå tillbaka in i matchen när det såg som mörkast ut.
Först vann han tillbaka en nästintill omöjlig boll efter att ha slängt sig efter golvet, sedan dunkade han i 34–46 och visade tydligt med hela sitt kroppsspråk att det var nu underläget skulle vändas. Han hängde kvar länge i korgen med benen över Joakim Kjellboms ansikte och skickade en tydlig signal till sina lagkamrater.
Luleå vaknade ur koman, vann tredje perioden med 26–17 och hade en bra chans inför den fjärde perioden.
Men drömmen om guldet gick i kras.
Andersson åkte tidigt på sin fjärde foul, blev utbytt och magin försvann.
Johnell Smith visade sin rutin och satte tunga skott som Luleå aldrig kunde hämta sig ifrån. Norrköping spelade bra, riktigt bra, inget snack om den saken, men Luleå gjorde det för lätt.
Luleå förlorade inte guldet.
Luleå gav bort det.
Den här finalserien borde ha avgjorts redan i Norrköping i onsdags, då Luleå ledde med 17 poäng i mitten av tredje perioden.
Istället fick Norrköping självförtroende, flög upp till Luleå och tystade en hel stad.