Nikolaj Majorov säger att han fick lära om mycket från singelåkningstiden, men han känner att han får en andra chans inom konståkningen.
För att berätta hela historien måste vi backa bandet ungefär tretton månader. När Nikolaj Majorov kommer till SM-tävlingarna i Borås i mitten av december 2022 orkar han knappt tävla mer i singelåkning.
Ryggen har plågat honom i mer än ett år. Skadan sitter på en disk långt ner i ländryggen och den kommer från all belastning en singelåkare får av alla hopp.
22-åringen från Luleå börjar närma sig ett omvälvande beslut, men han säger inget utåt.
– Jag sa till farsan lite tyst att jag tror det här är den sista singeltävlingen jag gör. När man tar beslut fort kanske inte det blir så bra. Men jag hade så mycket smärta där och då, säger Nikolaj Majorov.
Majorov genomför SM och blir tvåa.
Han har i omgångar kollat på isdans, men aldrig riktigt haft anledning att titta på det seriöst. Det får han snart.
– Jag ville inte lägga av. Jag ville inte lägga av i så ung ålder. Det är jag inte ett stort fan av. Men vissa saker sker och vissa har mer tur än andra. Det lyckades få in mig på ett nytt spår i livet som jag är väldigt glad för.
22-åringen firar jul och nyår och sedan sätter han fokus på framtiden.
– Mentalt mådde man inte så jävla bra heller. Det var många beslut som behövde tas. Ska man operera? Ska man göra rehab? Ska man försöka ta sig upp på spåret igen? Eller vad gör jag? Det var inte så lätt. Jag tror nog att en hel del idrottare kan sätta sig in i den storyn, säger och fortsätter:
– Då klickade det i huvudet: ”men det är kanske nu jag borde lära mig vad det egentligen innebär om man ska byta kategori”.
Det blir ingen operation, men han hittar efter ett tag rätt rehabilitering för ryggen.
Och isdansen känner han att han måste undersöka mer.
Även om Majorov har tävlat för Sverige i OS har han gjort det i en helt annan gren.
Singelåkning är hopp, tajming och utstrålning. Isdans handlar om att ha ett perfekt samarbete med sin partner, att behärska lyften och förstås kunna dansa ihop på isen.
Majorov säger att han testar sig fram, som att provköra en ny bil, och två saker vill han vara säker på innan han bestämmer sig för att verkligen prova på isdans. Att hans rygg håller och att han kan hitta rätt partner.
– För att hitta partner inom konståkning är bland det svåraste man kan göra i livet. Det är mycket som ska passa. Man ska trivas tillsammans. Du ska kunna träna dag och natt tillsammans. Du ska kunna göra lyft. Och du ska kunna ha ett väldigt bra samarbete.
Familjen Majorov flyttade från Luleå, och klagade på förutsättningar i staden, till Norrköping sommaren 2021.
Nu får Nikolaj Majorov söka sig utomlands. Han har en kontakt från förr som visar sig sakna partner: unga norskan Milla Ruud Reitan.
– Egentligen skrev jag till henne att jag har börjat kolla på isdans i hemlighet. Jag skickade nån video. Hon berättade att hennes partner hade varit skadad väldigt länge och hon hade egentligen bara tränat själv de senaste två åren.
I april tar han chansen och åker till Norge.
– Jag hade vägarna förbi Oslo och så tog jag med mig skridskorna för att kolla om man kunde få lite mer kunskap i det. Vi gick och gjorde sådana grejer som det tar år för folk att lära sig. Vi kände oss väldigt bekväma tillsammans. Vi gjorde lyft på backen och hon frågade: ”ska vi testa det på is?”. ”Varför inte, sa jag”. Och så funkade det så jäkla bra.
En månad senare gör de sin första tävling tillsammans och sedan har det gått fort. I en gren där man behöver hålla på länge för att få respekt av domarna tar det bara fyra månader innan Majorov och Rutan har kvalat in till VM.
– När vi sitter i Kiss and cry, som det heter där man väntar på poängen, undrar vi varför vår tränare studsar och hoppar. Han är ju 70 bast liksom. Han hoppar runt och är så glad och vi bara: ”vad är det som sker”. Han bara: ”ni har tagit VM-poängen”, säger Majorov och fortsätter:
– Det var en sån chock för oss. Jag gick in på internationella kommitténs sida och kollade upp att poängen verkligen stämde. Vi var helt i extas och vi fattade inte ens tre dagar senare vad som hade skett.
Nikolaj Majorov och Milla Ruud Reitan tränar dagligen ihop i Majorovs relativt nya hemstad Norrköping.
Är det svårt för dig mentalt att ställa om till isdans?
– I början skämtade jag om att 20 år av min karriär var bara en lögn, haha. Jag kommer ut på isen första dagen och bara: ”nej, nej, nej, det där måste vi lära om”. Min hjärna gick på högvarv de två första veckorna.
Och den här veckan är det första mästerskapet här. EM i Kaunis i Litauen. Isdansen börjar på fredagen. Majorov och 18-åriga Reitan, som kör för Sverige, är ett av 34 par. 20 går vidare till lördagens final.
– Oj, målsättningen är svår. Vi är ett nytt par på den internationella scenen. Det blir otroligt strängt för där kommer platserna att sparas till de bästa egentligen. Vi får se. Och visst, gör vi det så bra som vi planerat siktar vi definitivt på en finalplats. Det skulle vara hur kul som helst.
Ryggen är bra nu, den påverkas inte så mycket av isdansen, och Majorov är glad för sin andra karriär.
– Det är verkligen som en andra chans. Jag är också väldigt glad att man kan visa för andra idrottare i Sverige eller världen att det inte är över bara för att du har fått en skada eller om du har tappat intresset för det du gör. Det finns alltid någonting annat i livet du kan testa på. Kanske det inte funkar, men då finns det en annan kategori. Eller någonting annat man kan göra i livet.