För ett år sedan var Luleå allmänna konståkningsförening illa ute. ”Att vara förbannade och lägga ner, det har aldrig varit ett alternativ. Och vi kunde ju inte sitta och vänta på och diskutera hur löser vi det, utan det var snabba beslut som gällde”, säger ordförande Ida Sjögren.
Det kom som en chock när Luleå allmänna konståkningsförening för ett drygt år sedan förstod att något var fel med ekonomin. En förtroendevald person och en medhjälpare misstänktes snabbt för att förskringat pengar under flera år.
– Det var ju ingenting vi hade kunnat föreställa oss eller överhuvudtaget misstänkte. Utan det var mer när magkänslan kom att det var någonting som inte stämde. Då börjar man känna: men vad fasiken gör vi?, säger Ida Sjögren.
Vi träffades på Nyabvallen i Luleå en solig kväll när föreningen har barmarksträning där.
Spola tillbaka bandet ett drygt år så var det en sak som såg till att klubben höll sig flytande. En swishkampanj som drog in ungefär 100 000.
– Utan den hade vi inte överlevt. När det uppdagades hade vi 3000 kronor på kontot. Och vi hade fortfarande en fast anställd tränare och andra tränare som skulle ha lön.
Sjögren vet inte exakt hur mycket pengar som klubben blev lurade på.
– Jag skulle säga någonstans mellan 600 000 och en miljon. I och med att vi inte har någonting att stämma av med. Vi vet inte exakt vad som stämmer och inte. Vi kan inte stämma av mot bokföringen, för den stämmer inte heller.
Att förlora så mycket pengar var ett hårt slag för en förening som omsätter lite mer än en miljon per år.
– När det uppdagades var det en ganska tung vår och sommar. Men det tuffa var ju sommaren egentligen, att veta hur ska vi överleva. För då har vi ingen verksamhet, men vi har fortfarande tränare som ska ha månadslön. Men när vi väl såg att vi fick in terminsavgifterna ljusnade det. Och sen efter det har vi kämpat, alla i föreningen, tillsammans med försäljningar och städjobb.
I april kunde vi avslöja att utredningen kring det misstänkta bedrägeriet är nedlagd på grund av att de två misstänkta personerna har flytt till ett land där de är medborgare. Det gör att de inte kan lämnas ut till Sverige.
Åklagaren Jonas Fjellström var förvånad över att de hade flytt landet, men det var inte Ida Sjögren.
– Vi förvarnade polisen innan de grep dem att vi tror att de kommer lämna landet. Det var väldigt väntat att de skulle göra det. Och nu vet vi svart på vitt att de faktiskt lämnade landet och vart de befinner sig. Men vi har ingen kontakt.
Det finns inga planer på att åka dit och konfrontera dem?
– Det hade väl varit väldigt intressant att faktiskt få höra varför. Att på något sätt få ett svar. Men nej, jag tror att jag håller mig därifrån.
Hur kändes det efter att bedrägeriet blev känt?
– Nej men det är väl klart att man känner sig lurad. Men framför allt är jag besviken. På att man har anförtrott sig till dem och de har varit en stor del av föreningen och vi har haft så himla bra gemenskap, säger Sjögren och fortsätter:
– Sen fanns ju oron. Hur överlever vi? Men vi har jobbat oss dit och det känns väldigt, väldigt skönt. Jag känner att det är ingen idé att älta det. Det är bättre att sikta framåt på hur vi går vidare.
Föreningens populära julshow var ett av sätten att gå vidare på. Ett tag var det inte säkert att den skulle bli av, men…
– Det är inte ett alternativ för åkarna att inte ha julshowen. Det är ju årets happening. Så vi körde på och satsade. Vi hjälptes åt tillsammans. Och vi sydde kläder och alla föräldrar hjälpte till på olika håll. Det blev en succé. Det blev publikrekord på alla sätt och vis. Vi räknade med att vi hade någonstans mellan 1800 och 1900 i publiken.
Luleå allmänna konståkningsförening fick väldigt många nya medlemmar efter pandemin, men nu har det stannat av. ”Vi fortsätter inte att öka i antalet i lika stor mån. Däremot ser vi att vi tappar inga åkare”, säger Ida Sjögren.
Sjögren tror att föreningen behöver anställa fler tränare till hösten och det finns pengar till det. Man gick med 200 000 kronor i vinst i det färska bokslutet.
– Ekonomin är stabil och jag skulle säga att vi har återhämtat oss ekonomiskt nästan helt och hållet. Vi ser ingen fara för ekonomin längre.
Har ni ändrat rutinerna efter det här?
– Vi gör ju kontroller och tar registeruppdrag. Det har vi dock gjort innan också. Men de visar oftast inte någonting. Sen har vi ändrat i stadgarna vilka som har tillgång till kontona och att fler har tillgång. Vi har ännu bättre uppföljningar.
Är det svårare att lita på folk nu?
– Ja, men jag är en person som ändå vill lita på folk. Det är klart att man tänker till en extra gång. Men jag känner absolut full tillit till de i föreningen. Annars går det ju inte att driva en förening om man inte litar på medlemmarna.