LÄS MER: Så har SHL-lagen rustat inför 2017/2018
Jag vet inte om SHL-klubbarna redan nu är och nallar på de där drygt 15 miljonerna extra som det nya TV-avtalet ger från säsongen 2018/19 – men en sak har jag noterat: Luleå Hockeys konkurrenter värvar namnkunnigt.
Så är i alla fall känslan.
Tony Mårtensson återvänder till Linköping, Dick Axelsson är tillbaka i Färjestad och Växjö har plockat in Daniel Rahimi.
Det här är tre av de mest profilstarka värvningarna – hittills ska tilläggas.
För vi är trots allt bara i mitten av april och mitt i en stekhet SM-finalserie.
Det kommer mera. Mycket, mycket mera.
Men sen är ju frågan om exempelvis Mårtensson och Axelsson kan fortsätta leverera på en skyhög nivå eller om karriärerna har mattats av en aning?
I vilket fall som helst kommer de att sätta rejäl färg på ligan.
Luleå Hockey då? Daniel Sondell, Niklas Olausson, Patrick Cehlin och Emil Larsson är samtliga spännande.
På sitt sätt.
Men här finns det också en massa frågetecken.
Är Sondell lika bra som när han lämnade Sverige? Hur står sig Olausson och Cehlin efter tunga skadeåret? Och kan Larsson bidra med det han har bidragit med i allsvenskan även i SHL?
För norrbottningarna är det viktigt att det här blir några utropstecken – åtminstone kring tre av de här fyra värvningarna.
Sen måste Luleå också träffa otroligt rätt på den där sista centerrekryteringen.
Faller allt det på plats är en del av pusslet färdigbyggt. Det som återstår är att några av talangerna får sitt stora genombrott och dansar över SHL-scenen och får NHL-scouternas intresse att pyra samtidigt som motståndarbackarna blir yra.
Det gjorde många av ungdomarna redan under vintern – men de måste få med spetsspelarna på tåget.
Det är bara att titta på finallagen.
I Brynäs har en stjärna som Kevin Clark levererat samtidigt som Oskar Lindblom har börjat ta på sig NHL-kostymen. Sen har många av ungtupparna, Linus Ölund för att nämna en, dragit på sig SHL-kavajen och vuxit in i ligan och slutspelet på allvar.
I HV71 är det likadant. Mattias Tedenby och Martin Thörnberg har under säsongen levererat precis som de måste, Ted Brithén, Oscar Sundh och Pär Arlbrandt har studsat upp, Filip Sandberg, Lias Andersson och Andreas Borgman har spelat på en nivå som gör att de kan kvittera ut toppbetyg och Linus Söderström har varit ett monster i kassen.
Det finns ytterligare en gemensam nämnare kring de här gängen i guldjakten: Tid och tålamod.
I fjol fick Johan Lindbom sent ta över ett HV71 i kris och det är först till den här säsongen både klubben, laget och tränarna – där staben har stärkts upp rejält till denna vinter – har kunnat tävla på allvar.
Det är egentligen samma sak för Thomas "Bulan" Berglund, Brynäs och sportchefen Stefan Bengtzén. Det är först nu Berglund och Bengtzén har kunnat sätta sin prägel på truppen till hundra procent.
Summa summarum: Nuförtiden är det nästintill omöjligt att vinna SM-guld bara genom att göra en bra värvningssommar.
Istället handlar det om att lugnt och metodiskt placera dit truppbit efter truppbit och på sikt bli starkare.
Därför tror jag att vi får vänta något eller några år innan Luleå Hockey på allvar är en guldkandidat.
Oavsett vad den sista centervärvningen heter.
Men det gäller att lägga en bra grund redan nu – men det blir med en tuff omgivning omkring sig.
Frölunda, Skellefteå och Växjö är garanterat otroligt revanschsugna, Linköping kommer återigen att ha en stark trupp på pappret, HV71 har hittat tryggheten igen, Brynäs kommer antagligen göra allt för att stanna i toppen och Malmö visade i vinter att deras offensiva satsning betalar av sig.
Lägg till att Robert Olsson nu har en tuff träningssommar och en SHL-säsong med sig in i bagaget när han håller på att bygga om Djurgården.
Ni ser. Det blir inte busenkelt att ta sig till kvartsfinal.
Inte den här gången heller.