Mina drömmar om fotboll är betydligt större än så här
2425 - en fantastisk publiksiffra.Och solen spred tillfälligt ett varmt och generöst ljus över länets fotboll.Men så började matchen - och ju längre den pågick desto starkare blev vi påminda om att det vi såg trots allt bara var en illusion.
Samma dag som Norrbotten dukar upp till fotbollsfest, förmodligen den trevligaste på tio år, får jag ett mejl från en journaliststudent.
Han vill få respons på sitt examensarbete.
Rubriken är: Norrbottniskt fotbollsmörker.
För så är det ju.
Vi kan för ett par timmar luras att tro något annat. Och det var lätt att göra; av sången, prestigen, folkmassan, vajande flaggor, och en härlig stämning.
Men om vi ser krasst på saken och ställer oss frågan vad det egentligen var vi bevittnade blir svaret:
Ett möte mellan länets två bästa (?) lag som båda harvar på i landets fjärde högsta serie.
Och ingen inramning i världen kan ju ändra på det. Visst, det fanns ljus även på planen (Lantto och Morfaw i BBK - Söderstrand och Osman i IFK), men någon högklassig fotboll var det sällan tal om.
Som studenten skriver i sitt ex-jobb: Länets fotboll presterar sämre än någonsin - vad gick snett?
Ja, det kan man naturligtvis diskutera under många och långa pilsnerkvällar.
Och sjukdomsinsikt och en korrekt diagnos är aldrig fel.
Men det viktiga, i mina ögon, är hur i helsike vi ska kunna göra något åt eländet.
Jag satt och njöt i solen på Skogsvallen, där kämpade anrika IFK Luleå mot BBK i en skön prestigefight - och då lekte jag med tanken att det var ett derby i superettan vi bevittande. Och att det låg ett hugg på allsvenskan i potten.
Måste erkänna att tanken var jäkligt behaglig.
Hur många hade det varit på Skogsvallen då? 10 000?
Ja, varför inte. Och jag vägrar tro att visionen är omöjlig.
Norrbotten har absolut inget att skylla på längre. Här finns precis lika bra förutsättningar att bedriva fotboll. Till och med Arjeplog har fått en högklassig konstgräsplan och Arcushallen ger kustlagen alla möjligheter till bra vinterträning.
Felet till den mångåriga tillbakagången ligger således någon annanstans.
För få duktiga ledare, nämns i studentens arbete. Säkert sant: men vi har i alla fall två, unga ledare som känns både spännande och skickliga.
Det var de som bröstade sig mot varandra på Skogsvallen: Per Jensen, 31, och Christian Samuelsson.37.
Det är inte bara herrarnas hårfärg som gör att jag ser dem som ett stort ljus.
De vill ta länets fotboll vidare. De vågar experimentera och testa - och de vågar framför allt satsa på nya kort.
Ta bara Suad Gruda. Killen är 17 år - och agerar klok gubbe på IFKs mittfält.
Eller Niklas Hermansson. 21-åringen gjorde hela tiden BBKs högerkant intressant genom sitt samarbete med Haris Devic.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan vilket lag jag tror och hoppas vinner serien i år.
Mitt ärliga svar är: jag skiter i vilket.
Bara något gör det.
Allra helst hade båda fått vinna samtidigt.
För så här kan vi helt enkelt inte ha det särskilt länge. Det här derbyt kittlade så mycket på grund av tabelläget och att det var ganska många år sedan IFK och BBK möttes på allvar.
Men nästa gång jag ser lagen mötas på Skogsvallen vill jag att det ska vara i ettan.
Men, som sagt, min dröm är större än så. Norrbottnisk herrfotboll måste hitta vägen tillbaka till ljuset.
Så jobbar vi med nyheter