"Det är en remarkabel metamorfos som Luleå har gått igenom"
Det är en vacker tid nu. I går kom vintern och la sitt förlåtande täcke över en brun, halvt komposterad sörja av löv och gammal ångest.Och i Coop Arena lyste solen - klockan halv tio på kvällen.Det här laget börjar allt mer likna sin sportchefs vision.
Martin Chabadas Luleå fick Modo på fall.
Foto: Göran Ström
Och det må vara att Luleå Hockey - precis som alla andra lag - hade spelare som behövde vila, ladda om och läka småskavanker.
Men ett vinnande lag vill alltid fortsätta spela.
Ett vinnande lag vill vinna mer.
Ett vinnande lag vill inte bromsa upp, tänka efter - och komma ihåg hur det var när man förlorade.
Därför var matchen mot Modo extra intressant.
Och Luleå Hockey levererade svar på alla frågor.
Fungerar verkligen styrspelet?
Jodå, Modo kom stundtals aldrig in i Luleås zon.
Hur mycket betyder Tommi Miettinens frånvaro?
Ingenting, uppenbarligen, inte på kort sikt i alla fall. Men jag tycker ändå att han måste ersättas, nu går Luleå runt på allt de har och det sliter i längden.
Hade Luleå lyckats förtränga fjolårets svarta november?
Jo, en smula.
Kunde verkligen den hysteriska formen konserveras över uppehållet?
Jag börjar allt mer tveka på att det har varit ett uppehåll.
Det är ju inte utan att man tycker lite synd om Modo. På de senaste två matcherna har Övikslaget 2-10. Betydde verkligen Magnus Wernblom så mycket?
Kommer ni ihåg sportchef Bergströms vision inför säsongen. Han sa att "om vi lyckas förbättra oss med 15 procent jämfört med i fjol är vi ett slutspelslag".
Efter 20 omgångar i år har Luleå Hockey 28 poäng - ganska exakt 15 procent bättre än i fjol - och ligger också på slutspelsplats.
Men det där är ju bara matematik.
Spelmässigt ligger de här spelarna ungefär 740 procent bättre till än i fjol.
Anders Burström, iförd tights på träningscykeln i omklädningsrummet efter matchen, var en smått bisarr syn. Men lagkaptenen sa bra saker.
- När man vinner ett par matcher blir allt så mycket lättare. Då kan man slipa detaljer på träningarna, man måste inte ner i det där svarta hålet varje gång man ska in på isen.
Det är en remarkabel metamorfos som det här laget har genomgått sedan Lubos Bartecko anlände. Gregor Samsa, Mr Hyde och Varulven kan samtliga lägga sina bijouterier på hyllan.
För det här är ett helt annat lag än det som tog fem poäng på de nio första omgångarna.
I alla fall såg det ut så under de första två perioderna. I den tredje föll man tillbaka en smula, men det förtar inte helhetsintrycket:
Luleå Hockey hör, just nu, hemma någon helt annan stans än i botten av tabellen.
Och då har jag inte ens varit nära att beröra Mattias Modig. Han lyser av självförtroende nu, oavsett vad han gör och hur han gör det.
Till sist: Daniel Olofsson är ingen frälsare, det ska gudarna veta. Men han är ödmjuk, flärdfri och gör det jobb som förväntas av honom. Jag vet inte om en junior hade kunnat göra ett bättre jobb.
Men jag vet att jag hellre skulle lutat mig mot en 31-åring än en 19-åring när föreningens hela existens står på spel.
Skademinimering är modeordet för dagen, inte vinstmaximering.
Inte än. Inte nu.
Men kanske inom en snar framtid.
Så jobbar vi med nyheter