Det var i onsdags som Indonesien drabbades av en stor jordbävning. Tsunamivarningar utfärdades omedelbart kring hela Indiska Oceanen - och tankarna fördes till katastrofen 2004 då uppemot 300 000 människor miste livet.
På ön Koh Lipe, som ligger väster om Thailand, befann sig den förra Luleå Basketspelaren Martina Renholm tillsammans med pojkvännen Mikael Nilsson.
Stoppades - av pojkvännen
De satt på en uteservering och åt en sen lunch när de märkte att något inte stod rätt till.
- Först märkte vi att folk började röra på sig, men vi fattade ingenting. Sen kom det en gubbe med en walkie-talkie och skrek åt oss "go, go, go - tsunami, tsunami!". Vi trodde först att han skämtade så vi satt kvar på restaurangen. Men när folk började småspringa insåg vi att vi kanske borde ta det lite mer seriöst, säger Renholm till NSD.
- Vi reste oss och skulle betala för maten, men då skrek de bara "go, go, go". Sen var det någon som sa "go mountain" så då började vi följa strömmen upp mot en bergsresort.
Martina Renholm berättar att det dröjde innan hon förstod allvaret i situationen.
- Först ville jag gå tillbaka till hotellet och hämta mitt pass och min väska, men då sa "Micke" till mig att skärpa mig. Han sa "vi ska väl vara glada om vi överlever."
När de nådde öns högsta punkt kunde de höra de tjutande tsunamivarningarna nere i staden.
- Vi hittade en liten sandhög där vi satte oss. Och snart började sms:en komma från föräldrar och oroliga kompisar.
Var ni många som satt där på berget?
- Ja, hela ön. Vi var några hundra i alla fall.
Hur var stämningen?
- Vågar jag säga att många drog fram öl? Vissa thailändare började fixa mat och alla svenskar och turister satt och drack öl och rökte cigaretter. Jag tror inte riktigt att man fattade vad som hände. Jag lovar att mamma och pappa var mer stressade hemma i Sverige än vad vi var där.
Var du aldrig rädd?
- Nej. Det var så overkligt allting. De vi var med satt och skämtade så vi hakade liksom på i det. Det var efteråt vi tänkte att "herregud, den hade ju faktiskt kunnat nå oss". Vi var en ganska lugn grupp som höll ihop. Men vi hörde om folk som skrek och drog i sina barn.
Framåt kvällen fick de höra hemifrån att utrikesdepartementet gått ut med att faran var över i Thailand. När folk började lämna berget kände de sig efter ett tag redo att bege sig neråt mot hotellet.
- Men vi var ganska nojiga och tänkte först stanna kvar däruppe över natten. Men efter någon timma hade i princip alla gått ner så då gjorde vi också det.
Kunde du sova något på natten?
- Nja, det var lite svårt. Man låg och lyssnade efter det där tsunamivarningslarmet. Plus att det var orkan därute så det regnade massor.
Hur beskriver du det senaste dygnet?
- En häftig upplevelse låter kanske hemskt att säga. Men man är en upplevelse rikare i alla fall.
Martina Renholm och hennes pojkvän kommer hem till Sverige först den 30 april. Och de tänker inte avsluta sin resa.
- Om vi trott att skulle hända igen hade vi nog dragit. Men nu känns det ganska lugnt.
Hon berättar dock att antalet thailändare på ön minskat radikalt det senaste dygnet.
- Många har tagit sitt pick och pack och åkt härifrån, de är livrädda.