"Många som klättrar blir ganska besatta av det"

En av Sveriges första och landets nordligaste klätterklubb. Kiruna Klätterklubb firar trettio år och har nu fler medlemmar än någonsin.

FOKUS. Ivar van der Stijl har klättrat i sju år. ” Man får en skräckblandad förtjusning när man har långt ner till sista säkringen och vet att om jag faller, så faller jag 20 meter. Så det gäller att ha full fokus på det man gör”.

FOKUS. Ivar van der Stijl har klättrat i sju år. ” Man får en skräckblandad förtjusning när man har långt ner till sista säkringen och vet att om jag faller, så faller jag 20 meter. Så det gäller att ha full fokus på det man gör”.

Foto: Hanna Dahlström

KIRUNA/klättring2015-11-04 08:00

Kiruna Klätterklubb bildades 1985. Till en början var man runt 25 medlemmar med klättervägg i sporthallens korridor. Klubben flyttade sedan till gamla Jägarskolan och sedan i våras huserar man i den nya Tarfalahallen.

För ett halvår sedan hade klubben ett 40-tal medlemmar. Nu har man 145. De äldsta är i 70-årsåldern och de yngsta runt fem år gamla.

– Kommer man hit en tisdagskväll får man nästan köa till boulderväggen, säger Oskar Hedlund.

I Tarfalahallen har Kiruna Klätterklubb en tretton och en halvmeter hög vägg för toppreps- och ledklättring. Ledernas svårighetsgrad varierar från 4C, som passar nybörjare, till en 7C, som i alla fall en i klubben sätter. Man har också en bouldervägg på fyra och en halv meter där man klättrar utan rep.

Den nya hallen och de nya väggarna, tror Ivar van der Stijl är en av anledningarna till att klubben nu lockar till sig nya medlemmar.

– Folk ser oss och vad vi håller på med nu på ett annat sätt. Förut var det mer utefokuserade människor som höll på med isklättring och åkte skidor som klättrade. Nu finns det en annan möjlighet att klättra inomhus med fina väggar och bra grepp.

Christer Bjuhr:

– Folk upptäcker att det går att ha klättring som en ren träningsform – det är som att gå på gymmet fast roligare. Klättring är en sport, men det är också en livsstil. Sportmässigt är det ju diskussioner om att bli OS-sport.

Fredrik Hansson är en av klubbens veteraner och har klättrat i över femton år.

– Många som klättrar blir ganska besatta av det och det blir ett sätt att leva. Man drömmer om det på natten och dagdrömmer om vissa leder och problem– ”varför klarade jag inte det där?”. Jag gör det fortfarande.

För att få säkra någon som klättrar på repväggarna i Tarfalahallen måste man gå kurs och ta grönt eller rött kort. Sedan i våras har klubben en auktoriserad instruktör som utbildar och utfärdar korten. Tidigare fick Kirunaborna söka sig till Luleå för det.

– Det är jordens tryck på topprepskurserna - det är kö för att få gå dem. Vi har utbildat hundra personer sedan i våras, säger Marie Persson.

Klubben har en kärntrupp på ett tjugotal medlemmar som driver verksamheten. Nu har man mycket på gång. På tisdagen startar man upp barn- och ungdomsverksamheten som legat nere ett antal år. Det blir en möjlighet att få testa klättring. Man har också börjat med tjejkvällar.

– Vi har haft en och då var ungefär 20 tjejer här då, de flesta var nya. Jag själv började klättra i våras och fastnade för blandningen mellan det psykiska och fysiska. Det är som yoga fast jobbigare, säger Marie Persson.

Kiruna Klätterklubb trettioårskalas i Tarfalahallen den 14:e november, där det kommer finnas aktiviteter för hela familjen.

Bouldering är klättring på lägre block utan rep.

Topprepsklättring innebär att repet är fäst i toppen av klippen eller leden. För att få säkra en toppsrepsklättrare krävs grönt kort som utfärdas av en certifierad instruktör.

Ledklättring innebär att klättraren tar med sig repet upp och fäster detta i bultar och således säkrar sig själv under klättringens gång. Här krävs rött kort.

Utomhus kan man också tradklättra. Här fästs säkringar i sprickor i berget och klättrare följer oftast sprickbildningen i berget.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!