Delar av NSD-sportens redaktion sitter och kollar på matchen mellan Frölunda och Skellefteå.
En match mellan Sveriges två bästa lag. Med spelare som tjänar flera hundra tusen kronor i månaden.
Snabbt glider diskussionen över på de lokala lag som ska spela i allettan, som startar i slutet av december.
Så klart.
I allettan norra återfinns de lag som placerar sig bäst i den norra och västra grundserien.
Detta gör att Kiruna IF kommer att få möta lag som bland annat Tranås, Mariestad, Kumla och Borlänge.
Totalt kommer Kiruna att få resa närmare 1 400 mil under allettan.
Avskräckande?
Mikael Lasu, den 31-årige veteranen med långt över 400 matcher för Kiruna på meritlistan, får svara:
– Helt ärligt så är det fan bara roligt. Resor är verkligen inget som skrämmer oss. Vi trivs bra ihop och vi åker rätt mycket buss under säsongen också. Det kanske blir lite färre timmar jämfört med långa bussresor till och med, till skillnad från under säsongen kanske det blir kombinationsresor med flyg och buss, säger han.
Lasu fortsätter:
– Mycket av den lagkänsla vi har, den starka moralen vi har i truppen, bygger vi i bussen under alla mil som vi färdas på vägarna här i norr.
Vad gör Kiruna IF under bussresorna?
– Om man backar typ tio år var det uteslutande poker. Sedan dess har smartphones och ipads klivit in i bilden. Då är det kanske inte lika socialt nå mer. En lång resa till Östersund, till exempel... Då hinner man sova lite, spela lite kort, se nån film, spela lite på ipaden, kanske läsa lite i nån bok. Man hinner göra ganska mycket.
De smarta telefonerna förändrade bussresorna?
– Absolut. Det är en tydlig skillnad. Det är knappt så att det rullar nån VHS-film längre, vilket gör en upprörd. Nånstans har man en trygghet i att det ska rulla en gammal VHS i bakgrunden.
Dina yngre lagkamrater vet nog knappt vad en VHS är...
– Vi hade det problemet under någon resa där de fem yngsta var videoansvariga. De gick och hyrde alla filmer på blu-ray. Det funkade givetvis inte i bussen. Det blev en filmlös resa.
Böter på den, va?
– Solkar böter. Det var ingen kort resa – Örnsköldsvik borta...
Pokern är borta, sa du. Så de kanske har råd att betala de böterna istället...
– Den är inte helt borta. Tidigare spelade vi från parkeringen på Lombia ända ner till parkeringen i Östersund. Nonstop. Men det finns vissa inslag kvar fortfarande.
Jaså? Vem är bästa spelaren i årets trupp då?
– Alltså, fan, jag vill inte ge han det, men det är nog vår kära kapten, finska Joni Liljeblad, Han brukar vinna rätt ofta.
Han cashar in bra på bortaresorna?
– Han har inte gått minus i alla fall.
Vem har varit bäst då, under de åren du tillhört Kiruna?
– Jag vet faktiskt inte. Danne Eriksson är i alla fall inte den bästa.
Törst jag fråga varför?
– Nej. Jag vill inte gå in på det. Men det är solklart att han inte är den bästa i alla fall.
På tal om bussresor. Ni fick knuffa igång bussen nyss?
– Det blev en jävla spridning på det där. Jag vet inte, det var inget konstigt egentligen. Bussen var fast, vi hade inte ens lämnat parkeringen. Vi var tvungna att göra något. Jag var inte helt övertygad om att vi skulle få loss den, men vi lyckades. Det var fantastiskt.
På grund av mycket muskelstyrka?
– Exakt. Teamwork.