Egentligen är det inte fullt så enkelt, tre exotiska nyförvärv behöver inte automatiskt innebära succé. Det ska anpassas till spelsystem, nya lagkamrater och mycket annat. Helt plötsligt är man långt hemifrån och då kan längtan efter familj och vänner komma in i bilden.
Men när nyförvärven kommer från Kenya gånger två och Barbados spelar även något annat i allra högsta grad in.
Klimatet.
Mittbacken Shela Mandela trodde inte sina ögon när han vaknade upp den första morgonen i sin nya stad. Allt han såg var snö, snö och åter snö när tre-fyra decimeter hade fallit under natten. Och hur ska de bemästra sommaren med den eviga solen och inte minst nordanvinden som inte så sällan vrider in över Lombia?
Det är dock proffs vi talar om och jag tror att Mandela tillsammans med landsmannen Okaka samt barbadiern Prescod lyckas anpassa sig och göra säsongen till en framgångssaga – tillsammans med lagkamrater som i och med större konkurrens också höjer sin nivå.
När jag innan påskhelgen satte mig ner för att analysera division tre-lagens spelartrupper höjde jag på ögonbrynen åt framförallt ett lag. I Heden vimlar det av kvalitativa fotbollsnamn. Kihlman, Blombäck, Nordin, Österberg och Mattsson med flera har alla meriter och rutin från spel i högre serier och då kände jag att det kanske blir Hedens år.
Så kan det mycket väl också bli, men frågan är om ovan nämnda spelare fortfarande har hungern och viljan som krävs för att nå ända fram?
Fågel eller fisk?
Ingen serieseger, men topp fyra.
I spannet strax bakom toppen är Notviken ett givet inslag. En bra försäsong där tränare Johan Kalin fått ett gäng unga, hungriga killar att arbeta med ger positiva vibbar och helt klart placerar sig Notviken bättre än fjolårets sjundeplats. Lasse Johansson är en potentiell skyttekung.
Runt den nivån kommer även Assi att cirkulera. Ett par nya finländska spelare har anslutit, men några har också gått motsatt väg. Laget åkte på stordäng av Notviken på försäsongen, siffrorna (0–4) speglade dock inte hela matchbilden.
Två lag med struliga försäsonger kännetecknar nykomlingarna Ohtana/Aapua och Haparanda. Om vi börjar med de senare så har lagets nya, fina hemmaplan på Gränsvallen i det närmaste fått självtina vilket inneburit försämrade träningsmöjligheter. Knepigt, för när väl kommunen äntligen bestämmer sig för att anlägga en ny konsgräsplan borde väl möjligheterna till att utnyttja den tidigt på säsongen utnyttjas bättre?
Coco Soriano styr offensiven och med hans hjälp kan kontraktet räddas.
För O/A har det blivit alldeles för lite matchande inför seriepremiären. Flertalet kamper har ställts in. Ena gången har det egna laget saknat tillräckligt med spelare, den andra gången har motståndarna saknat lag. Tornedalen behöver dock minst ett lag på denna nivå så därför hoppas jag innerligt att jag har fel när jag säger att O/A åker ur.
Nya för året är också Hemmingsmark. Som sig bör ett tungt och kraftfullt lag att möta och jag tror att de flesta poängen kommer att tas hemma på Hiftons gräs. Kanske så pass många att det räcker till nytt kontrakt.
Kommunkollegan Infjärden behöver dock inte snegla på det nedre strecket. ISK är numera ett etablerat lag på denna nivå och sammarbetet med Piteå IF kan ge lite bonusspelare. Mittens rike blir det för Infjärden.
Utanför länet huserar Morön, Mariehem, Täfteå och Rönnskär där de tre först nämnda och i synnerhet de från tvåan nedflyttade Morön och Mariehem slåss om topplaceringar, medan Rönnskär kan bli en räddningsplanka i botten
Ja, då vet ni hur det slutar och därmed kan division 3 sparka i gång.