Traditionsbärarna hemma över julen

Vi skriver december 2009. Jesper Björnlund har slagit freestylevärlden med häpnad med två raka segrar i världscupöppningen i Finland. Samtidigt placerade sig Per Spett som nia och elva och kunde även han kvittera ut sin biljett till OS i Vancouver.
Nu är de hemma på sin årliga julvistelse i hemstaden.
Det blir välbehövlig vila och traditionellt firande med familjerna. De har inte ens tagit med skidorna. Säsongen är tillräckligt lång och intensiv ändå.
Vår historia tar dock sin början i det tidiga 1980-talet då puckelpist är sista skriket i skidbackarna. En av många unga åkare i Kiruna BK som växlar över från alpint till freestyle är Lise Benberg.
Hon kom att dominera sporten på damsidan i nära ett decennium och startade en tradition i Kiruna.
Efter henne följde namn som Jörgen Pääjärvi, Jan Tjärnström, Roger Dahl, Janne Aikio, Jesper Rönnbäck samt bröderna Jonas och Olle Daunfeldt.
Därmed är vi tillbaka vid våra senaste hjältar som har alla möjligheter att också bli de största.
Men kanske också de sista.
Inte samma drag i Kiruna längre
Under tiden Jesper Björnlund och Per Spett har bosatt sig i Åre har det skett en förändring hemma i Kiruna. Det är inte samma drag kring puckelpisten längre.
Faktum är att det inte har funnits någon puckelpist på många år, än mindre någon aktiv åkare.
- Det är tyvärr så. Det är egentligen fantastiskt att vi har åkare som Per och Jesper i klubben. Det är bara synd att vi inte har kunnat växla ut det, säger Jan Klein, ordförande i Kiruna BK.
Det som gäller i skidväg backen numera går under benämningar som slopestyle, big air, funparker och twintips.
Frågan är vad som skulle kunna få kidsen att åka puckelpist igen? Ja, kanske en saftig framgång i Vancouver och några engagerade ledare.
Det första ska firma Björnlund-Spett ordna. Det andra kanske löser sig det också. Tränaren Janne Aikio kör redan hårt med sina freeridegymnasister och nu är kanske Lise Benberg på väg in som ledare i klubben.
Och hon brinner fortfarande för puckelpist.
- Jag har egentligen hjärtat i all slags skidåkning, men jag tror absolut att det finns möjligheter för puckelpisten att komma tillbaka. Det är en sådan utmaning. Och ungarna nuförtiden är ju inte alls begränsade i sin åkning, de kan ju allt, säger hon.
Tisdag = puckeldag
Jesper Björnlund, Per Spett och deras jämnåriga ägnade sig också åt all sorts skidåkning när de härjade som värst i Luossabacken. Tisdagarna var dock vikta för riktig puckelträning under ledaren Janne Nyhlén.
- Den absolut viktigaste faktorn var att vi var ett så stort kompisgäng i backen. Vi hade enormt kul på skidorna och pushade varandra att göra nya saker hela tiden, säger Jesper Björnlund.
- Det man sysslar med nu i backen skiljer sig inte så mycket från de vi gjorde. Jag tror inte att det krävs så mycket för att få i gång puckelåkningen, säger Per Spett.
De är båda övertygade om att puckelpisten har en framtid. På andra håll i Sverige finns en tillströmning av nya åkare och framför allt sker det fortfarande en utveckling av sporten. Ett åk som gav en topplacering i Turin kommer förmodligen inte att räcka så långt i Vancouver.
Deras egen utveckling har till stor del handlat om att minimera misstagen.
- Det är många som har en hög kapacitet, men det är misstagen som domarna drar av poäng för. I senaste tävlingen gjorde Jeppe inte ett enda misstag, det var det som gav resultat, säger Per Spett.

Traditionsbärarna hemma över julen

Jesper Björnlund och Per Spett är de senaste länkarna i en lång kedja av puckelpiståkare från Kiruna.Kan deras framgångar få fart på puckelåkningen i hemmabacken igen?- Det finns alla förutsättningar, säger Per Spett.