Här bryts ny mark
Armbrytare behöver inte vara ensamma eller för den delen komma från Ensamheten.De trivs rätt bra tillsammans också- Man måste få tillfälle att träna med många olika sorters motståndare, säger Andreas Johansson i Kiruna SK.
Stilarna är oändligt många och det gäller att träna på olika sorters motståndare. Därför ordnade Kiruna SK ett läger lagom inför årets stora tävling, SM i Strömstad. Här möter Ejan Ahmachehab från Kiruna till höger en brytare från Storuman.
Foto: Hans Sternlund
Där finns både armbrytargymnasium och Heidi Andersson.
Tv-dokumentären om armbryterskan från byn Ensamheten gjorde både henne och sporten känd för en bredare publik.
Den här gången var Heidi Andersson inte med på träningslägret, men hon var med och promotade sporten när brottningsklubben Kiruna SK tog upp armbrytning på programmet för ett par år sedan. Numera samlar sektionen ett tiotal armbrytare i olika åldrar som tränar regelbundet.
Stort SM-hopp
En som fastnade direkt var nyinflyttade Arvidsjaurbon Andreas Johansson.
Han blir Kirunas stora medaljhopp på SM i Strömstad till helgen.
Han kommer att ha sällskap av Ejan Ahmachehab som har börjat lite senare, men som lär sig snabbt.
Träningslägret var en del i SM-förberedelserna.
- Kul att gänget från Storuman ville komma och sparra mot oss. De har ju hållit på med det här betydligt längre än vi, säger Andreas Johansson.
Inga Karl-Alfred-armar
Kiruna SK kan i alla fall bidra med traditioner och kunnande inom brottningen, och det är också mycket värt. Det finns mycket som förenar de två sporterna när det gäller träning.
I armbrytning använder man sig av hela kroppen och inte bara med underarmen som man kanske kan tro. Därför hittar man hittar inga Karl-Alfred-armar eller muskelberg bland armbrytarna. De ser ut som vilka allroundtränade idrottsutövare som helst.
Andreas Johansson tränar med brottarna även till vardags. Av fyra pass i veckan avsätter halva passet i två av dem till specifik armbrytningsträning.
Han gör inga ansatser att försöka dölja sin fascination för sporten. Han säger att det är med armbrytning som med sällskapsspelet Othello - det tar en minut att lära sig men en mansålder att behärska.
- Det är otroligt mycket teknik och väldigt mycket regler. Eftersom alla har olika teknik blir man aldrig helt fullärd. Ändå är det så lätt att lära sig grunderna och komma i gång, säger han.
Sparringen mot olika stilar är ovärderlig för den som vill utvecklas. På träningslägret kan även ett otränat öga upptäcka ett antal grundvarianter.
Vissa virar benen om bordsbenen och ser ut att hänga på armen medan andra står rak i ryggen med med båda fötterna stadigt i golvet.
En detaljrik sport
Vissa detaljer är svårare att upptäcka. En liten vridning kan ändra hela förutsättningen och olika vinklar på handleden betyder att man använder sig av olika delar av kroppen.
Matcherna är ofta över på ett par sekunder, men i bland kan de hamna i dödlägen och dra ut på tiden i flera minuter. Varianterna är som antytts oändliga.
I Kiruna SK har man policyn att ingen släpps ut på tävling innan de har tränat i minst sex månader. Det finns en liten risk att man kan råka illa ut.
- Det har hänt att någon har brutit armen på riktigt. Det behövs inga stora krafter, utan det skulle kunna när det är småtjejer som bryter mot varandra, säger Andreas Johansson.
Olyckorna och skadorna är dessbättre sällsynta.
Det ställs stora krav på domarna som inte bara ska se till reglerna följs, utan även hålla koll på säkerheten.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!