Matchen mot Umedalen slutade 0-0 och det är bäst av två matcher som gäller.
Retur i Umeå nästa helg och sedan visar det sig om Kiruna har lyckats med konststycket att gå från gamla division III till nya division I i ett enda kval.
Kiruna började ytterst trevande och tog kommandot i mitten av första halvleken. Då började laget rada upp chanser.
“Ville sig inte"
Kiruna FF är normalt ett riktigt målfarligt lag, men den här gången strök bollarna på utsidan av stolparna. Jennifer Lindgren och planens bästa spelare Linn Keisu Finnholm hade de bästa lägena.
- I dag ville det sig inte. Vi mötte ett bra lag med en riktigt bra backlinje. Men hoppet lever fortfarande, säger målvakten Maria Lindgren.
Säkerheten själv
Det är till stor del hennes förtjänst. Vid de få tillfällen Umedalen stack upp var hon säkerheten själv. Men ibland blev det nervöst från sidan av planen.
- Det kändes spännande från planen också. Jag hade hjärtat
i halsgropen flera gånger, i alla fall i andra halvleken, säger hon.
Chansen finns
Det gäller inte minst sista kvarten när Kiruna kroknade, något som hade sin förklaring.
- I division III får man byta hur många gånger som helst. Vi är vana att vi kan ta ut oss tills vi håller på att dö och sedan gå och byta, säger lagkaptenen Hanna Johansson.
Chansen finns definitivt kvar och kanske har Kiruna ett litet mentalt övertag.
- Det viktigaste var att vi höll tätt. Gör vi ett mål framåt har vi egentligen gjort två. Nu vet vi hur de funkar och de har i alla fall inte kopplat något mentalt grepp på oss, säger Maria Lindgren.