Sviten som bröts

Nu saknades inte signaler om en jämn kamp under tävlingens gång. De två förarna möttes aldrig under kvalkörningarna - men vann båda samtliga sina tre heat och gick alltså direkt till finalen.

Och faktum är att de haft oerhört få tillfällen att mötas också tidigare, då Öhman under större delen av säsongen håller till i USA. Men i Finland förra helgen körde de i alla fall samma tävling.

- Där stämde det inte riktigt (femte plats) för mig, konstaterar Renheim, fortfarande i ett lyckorus efter att ha lyckats med det näst intill omöjliga: att besegra Emil Öhman, på god väg mot samma hjältestatus som tidigare finländske storföraren Janne Tapio (fem segrar) i Karlsborg.

Och det var ingen marginalseger Adam Renheim körde hem. Efter en halvdan start kom Emil Öhman ut i mitten av fältet inför första kurvan - men Renheim lyckades inte heller knipa täten. I stället var det amerikanen Kyle Palin, också han tävlande på Lynx, för Älvsbyn, som kom först ut ur kurvan.

De två jagade Palin ett par varv innan man lyckades ta sig förbi. I det läget väntade nog större delen av publiken att Öhman skulle sätta in sin stöt och krossa motståndaren - men i stället drygade Renheim sakta och säkert ut försprånget under de återstående finalvarven.

Lika för alla
- Jag har ingen förklaring. Han körde fortare idag. Jag försökte och försökte men det gick inte, konstaterar han och fortsätter:

- Underlaget var inga problem, det är extremt svårt när det är så här isigt och kantigt men jag har ju kört på sådant förut - och det är lika för alla.

Känslan att tappa under ett finalheat är allt annat än bekant för Emil Öhman. Men förmågan att rycka på axlarna och blicka framåt är typisk för Älvsbyföraren.

- Det var nog första gången jag tappat här, ja. Men det är bara att bita ihop och komma igen starkare nästa år, säger han.

Frågan är bara hur det blir med den fina sviten. Börja på en ny, kanske? Öhman skrattar:

- Varför inte. Jag har ju många år kvar om jag inte skadar mig men förhoppningsvis tar jag i alla fall min femte seger nästa år - man får se...

I skuggan av tätförarna smög sig Petter Nårsa, semifinalsegrare efter tre bra kval, upp och tog en skön bronsmedalj.

Nårsa har haft tekniska problem snart sagt varje år men när det väl fungerade fick han visa sin kapacitet.

- Som idrottsman är man väl aldrig nöjd med en tredjeplats men just idag får man väl vara det - särskilt med tanke på att jag inte ens tog mig till final i fjol. Och körningen funkade bra när jag väl tog mig om Palin och började jaga på Emil och Adam - fast mitt bästa heat var semifinalen, när jag vann...

Genom Nårsas tredjpelats fick dessutom Lynx-stallet fullborda sin triumf med en komplett pall.

Stora problem
Tekniska problem blev det däremot för purfärska svenska pro stock -mästaren Marcus Lundgren. Älvsbyföraren kom inte till start vid tredje kvalheatet och förklaringen var enkel.

- Jag körde sönder kylaren och hade inte reserv med mig, konstaterar han.

- Jag såg innan andra kvalet att det läckt lite glykol. Mina poäng räckte för att köra semifinalen efter två kvalheat men det här var inte mycket att göra åt, säger Lundgren som trots en darrig inledning i första kvalheatet, där han kom ut i ledning men tappade till fjärde plats och till slut körde upp till andra, själv var nöjd med sin körning.

- Det tog väl lite tid att hitta flytet men jag vann ju andra kvalet och tror jag hade tagit mig till final. Men där hade det kunnat bli tungt, topp fem var snabba idag.