Runt om i Norrbotten förbereds skotrarna för ännu en vårhelg och några paddeldrag bort är det fullt drag på SSAB.
Det är en småkylig fredagsmorgon i Luleå och temperaturen har ännu inte gått från minus till plus.
För Luleå Kajakklubbs landslagstrio spelar inte det någon roll – även om de i slutet av samtalet medger att de kanske skulle ha valt en annan förmiddagsaktivitet.
– Det här är en sjukt frän period när man kan dra och åka skidor på förmiddagen och paddla på eftermiddagen, säger Henrik Strand, 23, och Alice Sjömark, 20, tillägger snabbt:
– Det är det inte många som kan. Det får man vara glad för.
Joel Elenius, 23, konstaterar bara:
– Med facit i hand så hade det nästan varit praktiskt att åka skidor. Men, men. Det blir paddling nu istället.
Joel Elenius och Henrik Strand har den här våren varit iväg på två landslagsläger i Sevilla och de ska snart till Mallorca i ytterligare två veckor.
Ett annat upplägg än tidigare år: Då har de hållit till i Florida under en lång tid.
Nu blir det istället tre kortare läger.
– Det finns både för- och nackdelar med det nya tänket från förbundet. Främst fördelar kanske. Det känns som att de läger vi har nu är mer lägerlika. Det är fokus på träningen och det är mycket kvalitet när man är där och kör, sen kan man komma hem och återhämta sig och vila upp sig, säger Elenius.
Henrik, hur är det att komma hem från era läger och paddla här?– Jag tycker bara att det är motiverande och kul att få byta miljö totalt. Delvis passar det mig väldigt bra att få komma hem och skriva tentor i skolan, sen är det riktigt skönt att få vara på läger i Sevilla i tre veckor och dra och bada i Medelhavet på nån vilodag och sen komma hem och mata på Ormberget. Det är skitskönt, säger Strand.
På hemmaplan har trion de senaste dagarna haft möjlighet att även köra paddelträning.
Strand och Elenius har varit i vattnet hela veckan medan Sjömark gör sin Luleåpremiär när sportredaktionen är på besök.
– Det känns faktiskt jättehäftigt det här med att man får knalla ner i snön. Det är som Alice sa, att vi är det glömda hörnet av Luleå. Ni kan ju då tänka er vilket glömt hörn av världen det är om man ser kanotmässigt. Kanot är en sån världssport, säger Strand och fortsätter:
– Det är väl det vi försöker göra nu alla tre, att ta det vidare från Sverigeelit till internationell elit. Det är att vara in och bryta på ny mark för Luleå Kajakklubbs kanotister som bor här. Det är ett nytt snäpp på stegen.
Henrik Strand och Joel Elenius, som redan kört seniormästerskap, är nu också seniorer åldersmässigt. Samtidigt har Alice Sjömark, som varit bofast i de yngre landslagen genom åren, nu tagit sig upp till U23.
En blågul Luleåduo har nu alltså blivit en trio på träningarna.
Dessutom finns Elina Lineruth, som nu pluggar och tränar i Stockholm.
För Sjömark, som ska iväg på läger till Portugal med Lineruth, är det framförallt U23-landslaget som ligger i blickfånget den här säsongen.
– Det är som det jag får fokusera på. Det är lite väl stort hopp till senior, säger Sjöström, som dock helst inte tittar för långt fram i tiden:
– Jag vill bara träna på hårt och ordentligt och så får vi se vad det blir. Jag hoppas på att bli uttagen till något, sen vad det blir får jag se. Sen vill jag så klart bara bli snabbare och snabbare för varje säsong och varje tävling.
Har du nytta av att kunna träna med Henrik och Joel?– Det är jättenyttigt. Jag får slita som ett djur, men det ger ju. Verkligen. Jag ser ofta ryggen på dem – men jag jagar.
För Henrik Strand och Joel Elenius väntar en spännade tid. Dels ligger OS i Tokyo fyra år bort – men när det nu också har blivit ändringar i VM-programmet får duon chansen att köra tillsammans igen.
– Till exempel har de tagit bort K2 200 som jag har tävlat i och K4 1000 som Henrik har tävlat i. Det har ersatts av K4 500 och det är väl egentligen ganska bra för både mig och Henrik. Det är en sträcka som passar oss båda i och med att vi båda är snabba och relativt uthålliga. Eller, jag är relativt uthållig. Henrik är väldigt uthållig, säger Elenius.
Mycket talar för att det här blir distansen på OS 2020.
Ett långsiktigt mål som de har.
– Det är klart att vi vill dit, men jag går lite som i Alice tankar. Man har ju som fokus på nästa steg, man tänker inte på steget man ska ta om fyra år. Man kan bara fokusera på vad man själv kan göra och vad man själv kan utveckla, sen får man se hur långt det når. Jag tror helt klart att vi alla har potential att vara med i Tokyo, men man väljer att hålla fokus på olika grejer som kommer att ta en dit, säger Strand och Elenius spinner vidare:
– Det är nog svårt att hålla ögonen på målet som är fyra år bort. Man måste ha kul på vägen dit också och njuta av det man gör. Annars kommer det inte gå att hålla på så pass länge och köra så pass mycket.
Henrik Strand håller med.
– Det är inte frågan om att bara köra fler pass och pliktskyldigt bocka av dem och ha närvaro. Det är tvärtom, man måste vara supermed och villig att göra det riktigt bra. Det tycker jag är den stora skillnaden. När man är riktigt med i skallen och verkligen vill och gillar det, det är då man får till bra träning. Det är så mycket pressande i sjukt obehagliga zoner som kroppen kan vara i, säger Strand.
Han tillägger:
– Man måste kunna se de små framstegen. Det behövs för att belöna sig i en sport där det är ganska mycket pina.
Elenius fortsätter på den inslagna vägen.
– Det är ofta hårt och kommer man hit och bara ser till att klockan visar rätt får man inte ut något av det, säger Elenius.
– Då kommer man att bli besviken, tillägger Sjömark.
Joel Elenius var nära OS-debut redan i Rio i somras. SOK valde då att tacka nej till den gratisplats – som Elenius och Erik Sandbacka stod på tur till – som Sverige blev erbjuden.
Deras motivering: Otillräckliga meriter.
– Kanot är ingen stor sport, vi får inga rubriker i tidningarna och vi syns inte jättemycket i TV. Då blir vi kanske inte lika attraktiva att skicka som en idrott som får jättemycket publicitet, konstaterar Elenius besviket.
Nu är det fyra år till nästa chans.
Fyra år av träning, träning och åter träning.
Dessutom en hel del arbeta för att få ekonomin att gå ihop.
– Är jag hemma har jag sällan en ledig dag. Är det inte träning så är det jobb, är det inte jobb så är det träning. För mig kan det vara skönt att komma iväg på läger, då är det vila när det är vilodag och jag kan återhämta mig helt och hållet, säger Elenius.
Sen trippar trion över snötäcket, ner i den gräsbeklädda slänten, ut på bryggan och ut i vattnet.
Men först ska istapparna i kajakerna rensas undan.