Joel Elenius, Erik Strand, Henrik Strand och Per Edberg körde K4 500 meter för Luleå i H22-klassen vid kanot-SM i Jönköping. Det var ett jämt lopp, där Luleågrabbarna tillslut lyckades paddla hem ett brons.
– Vi hade pratat om att gå ut offensivt, men ändå vara sparsamma. Det låter lite komplicerat, men såhär. Alla som någonsin sprungit ett 400, eller 800-meterslopp vet vad jag pratar om. Man måste kriga för sin placering, men kan inte gå med full fart från början. Och så är man helt död i mål, säger Henrik Strand.
Tycker du att ni lyckades med er taktik?
– Ja det tycker jag verkligen. Det kändes som ett väldigt tekniskt bra lopp, och vi kom ju trea, så det säger ju en del ändå.
Laget vann guld på distansen förra året, men var nöjda med sitt brons.
– Det var otroligt skönt att lyckas ta en medalj på den här distansen. Sporten har gått snabbt framåt, och vi kan inte räkna med att stå på pallen på samma sätt som vi gjorde förut. Det är kul att vi kan vara med och utmana fortfarande.
Vad säger man till varandra när man tagit medalj?
– Efter 500-metersloppet sa vi absolut ingenting, och det är inte för att vi på något sätt var besvikna. Vi var så sjukt trötta och såg svart typ, så vi behövde koncentrera oss på att hålla oss på rätt köl och stanna kvar i den där vingliga kajaken.
Henrik Strand är personligen inte helt nöjd med sitt SM. Han har tagit två medaljer, båda i bemmaning. Alltså K2 och K4. När han paddlar själv har han ganska svåra smärtor i sina underarmar, vilket gör det svårt för honom att ta i.
– Det är ju otroligt surt att något sådant ska sätta stopp för bra resultat. Det individuella loppet över 500 meter var inte alls bra, och långloppet var jag tvungen att stryka mig ifrån. Det är ju inte så jag vill att det ska vara.
Men det är bättre i K2 och K4?
– Ja, där är smärtan i armarna inte alls lika stark. Den finns där, men jag kan paddla på bra ändå. Det är ju ett bra tecken någonstans. Det får mig att tro att det inte är någon större fara med armarna.