Vi kör längst väg 99 norrut, passerar Övertorneå och kommer fram till korsningen mot Nedre Kuivakangas. Där utmed Torneälvens strand står en ganska oansenlig och liten timrad stuga.
Stuga döljs till största delen av björksly och det står ganska klart att det inte råder någon större verksamhet på platsen, men annat var det för 20 år sedan.
– Jag är en av grundarna och har suttit i styrelsen under många år, men det var under hela tiden ett gediget lagarbete. Vi var många som gjorde mycket, säger den senaste ordföranden i Kuiva Gränspaddlare, Greger Toolanen.
2019 tog man beslutet att lägga ned verksamheten fast det var ett väntat beslut då man under ett flertal år varit en förening utan aktiva.
– Det är med sorg i hjärtat som vi tvingades lägga ned. Efter fem år utan verksamhet så var det bara att inse att allt var över.
I samband med att föreningen lades ned så gav också man också bort utrustningen till Övertorneå Kommun.
Trots det så finns det vissa förhoppningar om att klubben någon gång kan återuppstå.
– Vi får ju hoppas att det i framtiden dyker upp någon som vill dra igång klubben igen. Vi hade varken arv eller kunskap och lyckades ändå, säger Toolanen.
Det var 1975 då ungdomarna i byarna runt omkring Övertorneå hade helt andra intressen än kanotpaddling som Toolanen tillsammans med några till födde idén om att starta en kanotklubb.
– Vi var fem, sex grabbar från byn som tyckte att det skulle vara roligare att ha något annat att göra än att köra runt i bil, säger han innan han fortsätter:
– Det fanns ju ingen tradition i hela Tornedalen, men vi hade fastnat för det på något sätt.
Vad var tanken när ni startade klubben?
– Det var långturer utan tvekan. Första turen vi gjorde var till en bäck på finska sidan och det blev ju några ofrivilliga dopp, men till året efter då satsade vi ordentligt.
Det var då som klubben startade en kanotexpedition från Treriksröset till Haparanda.
– Vi var fyra eller fem från våran klubb och sedan var det en norska, en finne och två amerikaner. Det blev ett minne för livet.
Efter drygt fem år så fick klubben ytterligare en gren och det var kanotslalom. Det var också där som man skördade fina framgångar.
– Jag var inte med när det drog igång. Klubben gjorde ett stort jobb vid Kuittasjoki och det blev slutligen en permanent bana med domarhus och allt.
Kuiva Gränspaddlare fostrade under storhetstiden utövare som Tommy Mörtberg, som under en tid var OS-aktuell i kanotslalom, och Susanna Perä som under lång tid tillhört landslaget i kanotpolo.
Vad beror det på att ni har lyckats fostra landslagsutövare i både kanotslalom och kanotpolo?
– Jag tror att det beror på klubbkänslan. Alla som har tränat i klubben har alltid fått bra med stöd och vi har aldrig stoppat utövare från att resa, tävla och utbilda sig.
Kuiva Gränspaddlare såg också till att skapa förutsättningar för att få in nya ungdomar i klubben.
– Vi höll kanotskola för eleverna i Övertorneå och de flesta som gick skola då fick möjligheten att få grunderna i kanotpaddlingen.
– Det var ganska bekvämt för föräldrarna. Vi tog fullt ansvar för ungdomarna som ville paddla.
Saknar du tiden då klubben höll i stora tävlingar?
– Ja, men samtidigt så har allt en egen tid också, säger Toolanen innan han fortsätter:
– Visst är vi stolt över de individuella prestationerna, men det kom ur ett samarbete mellan många här i trakten.