Seger i minitouren i Ruka i världscuppremiären, etta på pallen i skiathlon i Lillehammer helgen efter, vinst på tio fritt i Toblach dagarna innan jul och tvåa i OS-genrepet i Planica.
Vägen till Sydkorea har gått spikrakt uppåt – åtminstone sen i höstas.
– Det har flutit på som jag har önskat – men samtidigt är det inte så givet att det bara ska vara flyt. Jag trodde att den här skadeperioden som jag hade under hösten skulle påverka mycket mer, säger Charlotte Kalla och utvecklar:
– Det går inte bara spikrakt uppåt för nån utan när det handlar om elitidrott ligger man och tummar på gränsen hela tiden. Det gäller att plocka fram tålamodet ibland också och jag är glad att jag gjorde det under hösten, även fast det var frustrerande just då.
Har du varit i så här bra form under så här lång tid under ett mästerskapsår tidigare?– Det är svårt att komma ihåg exakt hur det har varit. Jag har åkt i världscupen så länge att man börjar blanda ihop åren – men inför Sotji 2014 vet jag att jag hade en jättebra träningssommar och höst, efter ett mästerskap där det kanske inte gick så bra som jag ville. Jag fick som arbeta lite i lugn och ro under sommaren och hösten där.
Kalla utvecklar:
– Nu är det som skillnad när man hade framgångar i Lahti, det blir som på ett annat sätt. Men just säsongen 2013/14 vet jag att jag framförallt tog den klassiska skidåkningen till en ny nivå. Då kändes det väldigt bra – så nog har jag varit i bra slag tidigare också, men kanske inte riktigt på den här nivån.
När Charlotte Kalla kommer in i ett mästerskap brukar det levereras oavsett hur resan fram har sett ut.
Som inför VM i Finland i fjol, som inför hemma-VM i Falun 2015.
Men det gör inte att 30-åringen direkt lutar sig tillbaka.
– Nog finns det någonstans ett tvivel – och jag blir nog aldrig av med det, oavsett hur många bra erfarenheter jag samlar på mig. Det är nog också det som krävs för att jag ska kunna genomföra träningspassen med skärpa och göra det som behövs för att nå utveckling. Men det är en trygghet att ha haft de här loppen i december, att jag vet någonstans att jag kan åka riktigt fort när jag är i bra slag. Då kan tekniken verkligen stämma.
Är de där loppen viktigare än att du vet att du har presterat tidigare på mästerskap?– Ja, det är det. Utvecklingen i skidåkningen går hela tiden framåt och det är mycket tätare i toppen. Det som gav medaljer för fyra år sen räcker nog inte i år.
Vad är det som gör att du har lyckats så bra på mästerskap?– Jag vet inte. För mig har det varit viktigt att få den här träningsperioden över jul och nyår tidigare år. Jag har haft svårt att hålla formen en hel säsong, som när det har varit mästerskapsfritt. Att kunna prestera även när jag ligger under hårdträningsbelastning har som inte varit min melodi.
Sen måste det vara en trygghet när man hittar ett koncept som funkar i ett mästerskap och sen funkar det i nästa och så vidare.– Precis – men samtidigt är det inte så att jag bara kör "copy paste" på träningsupplägget fram till tävlingssäsongen. Det är saker man har skruvat till, men just de sista veckorna vill jag ha ganska lika antal fartpass och liknade fartpass och så. Men just förberedelserna fram till tävlingssäsongen har innehållit andra saker än det gjorde för bara några år sen. Det är tack vare samarbetet med Magnus (Ingesson, tränare), (Stefan, fystränare) Thomson, "Cilla" (Cecilia Kalla, sjukgymnast) och alla de som finns runt omkring. Vi har kunnat spetsa till det och jag kände mig mer förberedd än någonsin när jag kom till den här säsongen.
Du får med dig Magnus till OS, vad betyder det?– Han kommer inte bo i OS-byn utan utanför, men vi kommer ändå ha stora möjligheter att träffas.
Vad betyder det då?– Det betyder jättemycket. Det känns kul. Det är som slutmålet på resan som vi började förbereda i maj. Det kändes ganska speciellt förra OS när han var med på uppladdningslägret – sen drog han hem och jag iväg. Det kändes märkligt, så jag är jätteglad att han kommer vara med nu.
För Charlotte Kalla kan det bli så att hon kör fem OS-distanser, då det mesta talar för att hon kommer till start även i teamsprinten.
Är det nån distans du ser fram emot mer än nån annan?– Jag ser fram emot allt – men tio skejt är en distans som känns väldigt speciell. Men det är svårt att rangordna, allt kommer att bli kul, säger Kalla.
Stafetten då, vad vill du köra för sträcka?– Det som flyter på bäst för stunden. Jag tycker att en tredjesträcka där man bara får gå ut och köra det man har passar mig bra, men de senaste mästerskapen har jag kört klassiska sträckor – och ibland får jag för mig att jag är mer stabil på det. Jag är öppen för att köra den sträcka som de tror att jag har mest att uträtta på.
Det som passar laget bäst.– Ja, precis.
Det måste vara kul att kunna känna så inför en stafett, att man kan...– Ja, att man kan bolla lite grann om vem som kör vilken sträcka.
Den lyxen kanske inte alla lag har, att det på pappret starkaste kortet kan ta olika sträckor.– Det öppnar upp mycket för oss. Vi är många åkare som behärskar både klassiskt och skejt väldigt bra.
Charlotte Kalla kommer, trots att OS avgörs långtifrån Sverige, att ha sin hejarklack på plats.
– Både mamma och pappa kommer vara där – och Leif Pekkari. Det är han som ser till att de får dra iväg. Jag tror de är mellan 12-15 "pers", säger Kalla.
Det måste kännas skönt.– Ja. Sen var det nån som sa att det bara kommer att vara 180 svenskar som åker och hejar.
Nån sekund senare tillägger Kalla:
– Kan det verkligen stämma?
Det återstår att se.
I vilket fall som helst kommer i alla fall Charlotte Kalla ha ett stöd som säkert hörs ända hem till de svenska OS-sofforna.