Juniorlandslaget hade precis landat i Rumänien och möttes av plusgrader och sol. Junior-VM skulle ha sin början om bara några dagar men än fanns ingen snö.
– Men vi hade en bra stämning i laget och stressade inte upp oss, säger Emma Ribom.
Torsdagen den 25 februari 2016 var det dags för tio kilometer fristil. Egentligen skulle loppet gått i skiathlon, både fristil och klassiskt, men snöbristen gjorde det omöjligt. Emma Ribom gjorde ett av sina bästa lopp i fristil och slutade på sjunde plats. I samma lopp vann kompisen och Sollefteååkaren Ebba Andersson guld.
– Stafettlaget valdes ut på kvällen, och visst fick vi andra tre som togs ut lite extra energi av att veta att vi hade ett väldigt starkt kort i Ebba.
När NSD träffar Emma Ribom har hon bara dagarna innan fått diagnosen körtelfeber. Det är ett allvarligt virus som det inte finns antibiotika mot. Viruset gör henne trött, och den annars spralliga Emma behöver vila. Men nu har hon tagit sig till Kalix skidstadion med hjälp av sin pappa som är en av hennes största supportrar. Med dryga månaden till säsongsstart är körtelfeber en dålig uppladdning. Men hon vill fortfarande åka skidor snabbt i vinter, även om det inte blir i början av säsongen. Det är inte första gången Emma känner av ett bakslag. I somras skadade hon knät och dessutom har hon astma som kan sätta käppar i hjulet.
NSD ringer upp Ebba Andersson för att fråga hur hon upplever sin lagkompis. Hon beskriver henne som målmedveten, ambitiös och pålitlig. Ebba tycker dessutom att Emma är snäll, underbar och en jättejättebra kompis.
Johan Ribom, Emmas pappa som är djupt engagerad i dotterns elitsatsning, tog ledigt från jobbet för att kunna vara på plats i Rumänien. För honom var det förstås mycket speciellt att se dottern åka.
– Det var väldigt spännande. Vi hade en stor norsk hejarklack framför oss som lät högt. Men när Jenny vann spurten blev det tyst.
Jenny Solin körde sistasträckan för Sverige i stafetten. På upploppet gick hon en tuff kamp mot Norge.
– Det är ett bra tecken på att vi lyckats när norska supportrar tystnar, säger Emma.
Medan ryskor klev upp på tredjeplatsen och norskor på andraplatsen stod Emma Ribom och väntade på att få uppleva sitt livs häftigaste ögonblick.
– Där vändes livet upp och ner! Det var så mäktigt att höra den svenska nationalsången tillsammans med laget.
Om delad glädje är dubbel glädje så blev den fyrdubbel för tjejerna när de fick sina guldmedaljer kring halsen. Det skrev Emma på sin blogg lite senare, och i dag kan hon fortfarande känna glädjen när de satt på bussen mot Bukarest.
När den nyblivna guldmedaljören landat på Kallax och fått träffa glada släktingar och vänner var det dags att ladda om. Bara två veckor kvar till junior-SM i Torsby.
– Oavsett hur lång tid det går efter veckan i Rumänen kommer jag se tillbaka på den med ett stort leende. Men jag var tvungen att släppa det för stunden om jag skulle kunna prestera.
Emma har tränat skidåkning målmedvetet från åtta-nio års ålder. Det började med rutter runt villan hemma i Innanbäcken. Någon ”vild ungdom” har det inte varit frågan om eftersom träningen tagit det mesta av hennes tid. Men det typiska tonårslivet är inget hon har saknat.
– Jag älskar verkligen vardagen i skidspåret.
Under världsmästerskap delas det inte ut några prispengar. Men under en del andra tävlingar kan det förekomma. I högre grad när åkaren blir senior.
Ett avgörande skäl till att Emma kan satsa så hårt på längdskidor är hennes familj.
– Utan dem och allt stöd jag fått så hade det aldrig gått så bra som det har gjort.
– Det är självklart att jag vill ställa upp, säger Johan Ribom som också har fått det ärofyllda uppdraget att valla dotterns skidor.
Om Emma i framtiden ska kunna stå på egna ben och helhjärtat elitsatsa så krävs sponsorer. Emma tror att goda prestationer underlättar för att få samarbetspartners. Hon berättar att det handlar om att skapa sitt eget varumärke.
Juniorlandslaget har inte fått mer resurser efter framgångarna under junior-VM, men Emma konstaterar att de fått mer uppmärksamhet än tidigare. Under junior-SM hyllades de överraskande av Svenska skidförbundet. Hemma i Kalix uppmärksammades Emmas prestationer med ett stipendium på 10 000 kronor från Rotary. I somras bevakades de också mer än vad som är vanligt bland juniorer av SVT och Sveriges Radio.
Som en motivation till framtida framgångar har juniorerna fått möjligheten att träna tillsammans med A-landslaget i Idre. Det var något som Emma hade sett fram mycket emot. Så fick hon körtelfeber. Men hon unnar sina lagkompisar det fantastiska tillfället.
Emma upplever att juniorlandslaget har en bra anda. De stöttar och uppmuntrar varandra snarare än att konkurrera. Lyckan från veckan i Rumänien får dem att lägga in en extra växel.
Junior-SM i Torsby var viktigt för Kalixtalangen. Med två nyerövrade silver och ett guld var det lätt att fortsätta på skidor. Och kul att tävla vidare resten av säsongen. NSD Classics Dundret Runt var sista tävlingen för säsongen och där gick Emma i mål som första dam.
Sedan följde några veckor av ledighet. För en idrottstjej som Emma betydde det tillbaka till vardagen och skolbänken. Det var dags att avsluta det tredje året av fyra på samhällslinjen vid Skidgymnasiet i Gällivare. Emma berättar att det aldrig hade fungerat att kombinera skidor med studier på tre år eftersom de är i väg och reser världen över. Några av de bästa skidåkarna i världen har gått på Skidgymnasiet i Gällivare. Marcus Hellner och Charlotte Kalla. Där finns det både OS– och VM-guld. Samma mål som Emma har.
– Sedan jag såg Charlotte på junior-SM i Kalix när jag var liten så har hon varit en stor förebild för mig.
Kanske är det att ta i att påstå att Rasnov blev livsavgörande för Emma. Men det blev definitivt den vitaminkick hon behövde i sin karriär.
Under körtelfebern har hon inte kunnat träna, och det är i sådana stunder hon funderar över vad hon är utan längdskidåkningen.
– Jag vet inte vad jag ska göra sen. Jag kanske får baka eller bli kock. Men jag älskar att åka längdskidor och nu ska jag bli frisk. Säsongens mål har varit junior-VM i USA och det står jag fast vid. Kommer jag dit vill jag åka snabbt, väldigt snabbt.