Olof Englund kommer in på kaféet, fyller en kopp med kaffe och slår sig sedan ner vid ett bord i ett av lokalen ena hörn.
Han tar en paus från jobbet i familjeföretaget SA Englund AB, som omsätter omkring 150 miljoner kronor och har runt 70 anställda.
– Jag både driver projekt och är med i projekteringen. Sedan blir det verksamhetsutveckling och ledningsfrågor och sådär. Jag är involverad i mycket, säger försvarsjätten.
Hur mycket jobbar du egentligen?
– Nog är det heltid.
Hade du kunnat leva på bandyn?
– Nej, inte i Kalix. Kalix är en liten klubb där det finns stort engagemang från lokala entreprenörer. Det är mer så att Kalix försöker bidra genom att fixa jobb och att klubben kan stå för lite förlorad arbetsförtjänst och såna grejer. I övrigt har de inga större medel att röra sig med.
...men dig behövde de inte fixa jobb till.
– Näe, för min egen del var det ganska klart.
Är de på dig att du ska fixa jobb åt nyförvärv?
– Som jag sa tidigare så är många lokala entreprenörer med och bidrar. De försöker driva föreningen framåt, men mycket är på ideell basis. Men det är klart vi är med och hjälper med det vi kan göra.
Hjälpa till med det man kan, ja.
Olov Englund är en av Sveriges bästa bandyspelare och tillför så klart massor på planen.
Dessutom hjälper han på ett annat håll också. Förutom genom familjeföretaget, alltså.
– Jag är involverad i bandyskolan med. Jag försöker allt jag kan och mäktar med. Jag är inte en ledare formellt, det är två andra som driver bandyskolan. Men jag är med på isen och hjälper med det jag kan.
Du brinner för föreningen...?
– Som jag sa tidigare; man försöker bidra med så mycket man kan. Både på och utanför planen.
Funderar du på att bli tränare i framtiden?
– Nu är jag spelare.
Sant. Dessutom är Olov Englund tvåbarnspappa. För fyra månader sedan fick han en dotter.
Den äldre sonen är redan nu med mycket på bandyträningar och sådant.
– Han tycker det är roligt. Främsta anledningen till att vi flyttade upp (från Stockholm) är att vi hade svårt att få till det. Jag var aldrig hemma.
Det var svårt att få ihop allt i Stockholm, med familj, jobb, klubblag och landslag. Påverkar det hur du tänker kring fortsatt spel i landslaget?
– Nej. Jag har spelat ganska många år i landslaget och det var ett år när jag spontant kände att det var mycket. Då bodde jag i Stockholm, hade en ny roll på ett företag där jag drev projekt själv som platschef, det var klubblag och landslaget och familjen. Då kändes det lite motigt, att det började svälla. Men samtidigt är det få förunnat, det är en ära att representera Sveriges färger. Senaste VM i Chabarovsk var kanonskoj, till exempel.
Berätta.
– Ett bra arrangemang, en fin hall, staden var rätt fin. Bandymässigt var det roligt. Det gick bra. Vi har spelat många år tillsammans nu. Det kommer in några nya varje år, men det är en rätt stark grupp där också och det är jätteroligt att träffa dom. Den tiden kommer inte tillbaka. Så länge förbundskaptenen tycker att jag tillför något och anser att jag är bra nog för att spela i landslaget så kommer jag att tacka ja.
På tal om senaste VM. Jag hörde rykten om att det var en del beväpnade människor där...?
– Jajjemensan. (Dmitrij) Medvedev, Rysslands premiärminister, var där och delade ut medaljer. Så han har man skakat hand med. Men det var krypskyttar överallt i den där arenan. Det var ett jävla pådrag.
Oj.
– Ja, när man stod där på ceremonin så tänkte man "vad i helvete?".
Läskigt?
– Det var inte läskigt någonstans. Sen jag var 15 har jag varit till Ryssland minst en gång varje säsong. De är jättenoga med säkerheten där. Det är ett jättestort pådrag var vi än ska, det är poliseskort och sånt. Det är väldigt sällan man känner sig utsatt, om jag säger så.
Du kör på i landslaget så länge du blir uttagen. Hur många år har du kvar i bandykroppen?
– Jag känner mig rätt fräsch i kroppen, faktiskt. Men allt ska stämma. Det ska stämma för familjen och med jobbsituationen. Men så länge det är roligt och funkar har jag inga funderingar på att sluta.
Blir du var i Kalix Bandy resten av karriären?
– Bra fråga. Jag vet inte. Jag tar en säsong i taget.
Du har spelat en och en halv säsong i Ryssland. Har du fått fler anbud därifrån?
– Nog har det funnits erbjudanden. Men det är mycket som ska stämma in. Familjen är ganska viktig för mig. Eller, den är allt egentligen. Det har inte känts som rätt läge att åka över. Men jag var glad att jag tog chansen och åkte över.
När hade du senaste chansen att krita på ryskt lag? I somras?
– I år hade jag inte något, men det har ringt i stort sett varje säsong sen jag åkte hem egentligen.
Olov Englund säger avslutningsvis:
– Nu är vi bandyns finrum och jag känner mig ärad som får representera Kalix i högsta serien. Vi är ganska unika i bandysverige som kan hålla ett elitserielag med så många egna produkter.