Det är en märklig situation som uppstått i östra Norrbotten. Nämn Kalix i övriga länet – eller övriga landet, för den delen – och jag lovar att den stora merparten av de tillfrågade tänker på samma sak.
I Kalix spelar man bandy. Punkt slut.
Det är sedan gammalt, förr i tiden fanns det två elitserielag i den lilla kommunen, nu för tiden finns det ett.
Men intresset i kommunen matchar inte bilden som projiceras från resten av Sverige.
Under fjolåret hade Kalix Bandy – topplag i landets näst högsta serie – ett publiksnitt på knappt 300 personer. Sett ur ett befolkningsperspektiv är som att Luleå Hockey skulle snitta 1 350 personer under sina matcher.
Man behöver inte vara nobelpristagare i matematik för att räkna ut att bandyn i Kalix har problem.
q q Men det största problemet är inte att det bara kommer 300 personer på matcherna.
Det är att den siffran bara knappt överstigs av antalet bandyspelare i kommunen.
Bandyn håller på att dö ut, i Kalix och därmed i resten av Norrbotten, Haparanda undantaget.
Jag har pratat många gånger om det här med ”Palle” Rönnqvist och han och jag har i stort sett samma inställning. Idrotten har det kämpigt med att hitta deltagare överlag. Dagens ungdomar tycker generellt att andra saker är både viktigare och roligare. Om ungdomarna, mot förmodan, skulle välja att lagidrotta – vilken sport tror ni att de väljer?
a) Den där du tar din trunk, åker till träningen och väntar på att rinken i den lagom varma och bekväma ishallen ska bli ledig
eller
b) den där du tar din trunk, åker till träningen och tvingas skotta isen iförd skoteroverall innan du tränar i dubbla underställ, luva, 20 minusgrader och snålblåst.
n n Jag vet i alla fall vilken sport jag skulle försöka få mina framtida barn att utöva. Pappa vill vara inomhus, tack.
För att möta konkurrensen, dels den indirekta från vår allmänna bekvämifiering, dels den direkta från ishockeyn, måste bandyn få en hall.
Så enkelt är det. Annars dör sporten sotdöden.
Men jag tvivlar på att det behövs en hall för 145 miljoner. Jag anar ugglor i mossen.
Min misstanke är att Kalix Bandy gått ut stenhårt från början – för att i alla fall få med sig någonting från förhandlingarna.
q q Jag fastnar direkt för vad klubbens starke man ”Henko” Eriksson säger i slutet av nyhetstexten här bredvid. ”Det finns andra alternativ än det som presenterats hittills.”
Det hoppas jag – och jag hoppas att kommunstyrelsen är öppen för de alternativen.
Allt annat vore djupt tragiskt. Både för oss som tycker om bandy och för kommunens varumärke.
Jag är oftast skeptisk till PR-experter som bollar med påhittade miljoner hit och dit, det blir luddigt. Men min känsla är att Kalix kommun inte har en bättre chans att synliggöra sig på det nationella planet, att få folk att bli medvetna om att det finns en liten ort i östra Norrbotten, att väcka intresse, än ett bandylag i landets högsta serie.
q q En bandyhall i Kalix skulle i alla fall ge klubbarna chansen att försöka skapa ett uppsving, en fortsatt verksamhet, ett mirakulöst elitlag från en ort med mindre än 20 000 invånare. Det tror jag också att kommunstyrelsen förstår.
Nu väntar vi bara på Kalix Bandys nästa bud – och på att se om politikerna bryr sig.