Det var ju raffinerade förutsättningar. Kalix och Kungälv på samma poäng, Kalix med fem plusmål. Topplag emot för båda lagen, visst, men topplag som inte hade särskilt mycket att spela för då slutspelet redan räknats in. Villa vilade stjärnor – både David Karlsson och Daniel Andersson stannade hemma i Lidköping – för att inte riskera något inför kampen om SM-guldet. Samtidigt reste Edsbyn ner till Kungälv med helt ordinarie lag på jakt efter tredjeplatsen i serien – men hade inte vunnit på Skarpe Nord sedan säsongen 2010/2011.
Ja, ni förstår. Inte ens Enok Sarri hade kunnat tyda tecknen i skyn.
Drama, drama.
Första minuten: Villahörna, blockeras på mållinjen. Efter en kvart, 1-0 till Kungälv mot Edsbyn. Två minuter till, 2-0 till Kungälv. Villa får sin femte hörna. Martin Andreasson ger bortalaget ledningen. Jesper Bryngelsson utökar till 2-0. Ajajaj.
Drama, drama.
Edsbyn gör 1-2, Kalix tar timeout, väldigt lite händer. Skrapar fram en hörna, missar den, missar en till. Av specialträningen kvällen innan match märks ingenting.
Tama, tama.
Men så: Edsbyn gör 2-2 och Kalix får sin femte hörna. En variant, Antti Ekman tar emot, sprättar upp den i nättaket. Hedersmannen Hans Andersson gör 3-2 till Edsbyn. Liket lever.
Drama, drama.
Andra halvlek, chanserna dyker upp lite överraskande, som en ubåt i Persöfjärden. Johan Sundquist fri, träffar benskyddet på målvakten. Jimmy Berglund dundrar in ett frislag från 25 meter innan muren hunnit ställa upp. 2-2 – Kalix slipper kval. Men det är 40 minuter kvar att spela.
Drama, drama.
Kungälv gör 3-3. Villa gör 4-3. Den tjocka damen har inte ens börjat med sina uppvärmningsövningar. Edsbyn tar ledningen igen. Utökar. Det gör Villa också – men vem bryr sig? Inte fasen kommer det här laget att släppa in fem mål mer än Kungälv? Eller? 3-6 på Skarpe Nord.
Lite mindre drama.
Den tjocka damen sjunger skalor i kulisserna medan Kungälv packar ihop sig på egen planhalva. Det är dags att börja fundera på refrängen. Varför hamnade egentligen Kalix här?
Många i det här laget har gjort en strålande säsong. Tyvärr fel spelare, om vi ska hårdra det. Ryske spelmotorn Petr Shirokov har inte tagit den plats som var markerad åt honom, Johan Sundquist har inte gjort tillräckligt många mål. Båda har plågats av skador – Sundquist fick sin tredje hjärnskakning, Shirokov en trasig axel – men ändå är det de två som det här laget hade behövt. Ett par enkla mål, några genombrott från mittfältet, mer än så hade inte krävts för att vara en seriös utmanare i kampen om slutspelsplatserna.
Mer än så hade inte behövts för att en så här fin säsong skulle sluta i succé – istället för att spelarna skulle få fira, lite skamset sådär, för att Edsbyn räddade dem.
Det var inte mycket till match. Det var inte mycket till resultat. Efterspelet? Det bästa tänkbara.
Den tjocka damen sjunger en lätt melankolisk aria här under fyrverkerierna på Idrottsplatsen. Kalix sparade 300 000 och hoppet om en ärorik framtid lever.
Hur länge? Det återstår att se.
Någonstans önskar jag att jag någon gång fick se det här laget spela en hel säsong med perfekta förutsättningar. Ni vet, såna man får med en bandyhall.