Under onsdagen är det hemmapremiär för Kalix Bandy när laget möter Vetlanda på Kalix IP och tränaren Mats Rönnqvist finns åter vid sidlinjen som tränare. Det är något som han själv inte trodde på och i början av sommaren meddelade han att han inte tänkte träna Kalix Bandy den här säsongen.
Beslutet hade han egentligen tagit ett par månader tidigare efter samråd med sin familj och, inte minst, med sig själv. Hans engagemang och glöd för bandy skulle kombineras med arbetet som polis och också rollen som familjefar med allt vad det innebär och till sist var energin på väg att ta slut.
– Det blev helt enkelt för mycket. Droppen var nog när jag fick problem att sova på nätterna, säger han.
Mats Rönnqvist drog i handbromsen.
– Ja, jag var tvungen. Det fanns inget annat att göra, säger han och lutar sig tillbaka i soffan som står i ett av de rum som ligger i anslutning till lagets omklädningsrum.
Det här var en säsong när Kalix Bandy tvingades kvalspela för att förnya kontraktet men det var också en säsong där antingen kraftigt snöande, sträng kyla eller regn gjorde bandylivet i Kalix rätt otacksamt. I tillägg fick klubben ingen respons från Kalix kommun när det gäller visionen att bygga en bandyhall och på toppen av allt tvingades också klubben flytta en hemmamatch som ställts in på grund av kyla ned till Relitahallen i Uppsala där man fick spela mot Broberg inför 34 åskådare.
Mitt i allt detta fanns Mats Rönnqvist och han har som huvudtränare under de två senaste säsongerna levt med bandyn under stor del av dygnet. Den insats som han har gått in med har också kostat på.
– Det känns som att jag gick väldigt back på sovandet. Ska man orka kan man klara sig med lite sömn under en kortare tid men inte i längden, säger han.
Efter en kort paus fortsätter han:
– Bandyn har också gått mot en utveckling där filmade matcher är helt suveränt för alla men det är nästan ett jobb för en person bara det. Jag har till exempel inte hunnit klippa något vilket många heltidsanställda tränare har kunnat göra och många som har varit heltidsanställda har, trots det, ändå haft hjälp med sådant.
Du talar om andra förutsättningar?
– Vi är på ett helt annat plan jämfört med de flesta andra klubbar. Det är många saker som spelar in och som gjorde att man var nära att bränna ut sig fullständigt. Jag tycker ju bandy är jätteroligt men det kom till ett läge där jag började tycka att det inte var så jävla kul. Det är ju kanske ett tecken på att man kanske måste varva ned.
Hur kom det sig att du ändrade dig och att du nu är tillbaka?
– Min grundtanke var att inte vara med alls och det har jag hållit fast vid ganska hårt men så visade det sig att Andrei skulle vara borta under tre veckor i september och då kom vi fram till att jag tar de där tre veckorna för att se om jag har kvar det där drivet att köra och det kändes rätt bra.
Han har släppt bitar som reseplanering och kontakten med sponsorer och media och i dag arbetar han mer renodlat med att utveckla laget taktiskt. Samtidigt som han delar huvudansvaret med Andrei Nuzhdinov har också hans bror och den före detta Kalixtränaren Patrik ”Palle” Rönnqvist klivit in som extra tränarresurs.
– Han är med och hjälper men det är inga konstigheter. Det är jag och Andrei som har huvudansvaret men givetvis är det bra att få in en extra resurs, framförallt på målvaktssidan – för det är lätt att de blir åsidosatta för man hinner helt enkelt inte med att ge den specialträning som de behöver om man bara är två, säger Mats Rönnqvist.
Hur mådde du när du mådde som sämst i vintras?
– Det är ju inte roligt att inte tycka om den sport som man tycker om allra mest och vill hålla på med. När det börjar blir för mycket motgångar och för brant uppförsbacke blir det ju bara en belastning.
Du fick problem med sömnen?
– Ja men det var kanske relaterat till lite annat. Bland annat att jag inte har valt att ta ut ersättning för det jag varit borta utan att jag istället jobbar igen det jag är borta och då blir det som en spiral där man aldrig är ledig. Är man hemma så arbetar jag för att jag har varit borta tidigare så det bara snurrar runt och man hinner aldrig få någon ledig tid. Det är väl lite självförvållat.
Du har inte haft ersättning för förlorad arbetsinkomst säger du?
– Jag vill inte vara en belastning för den här föreningen ekonomiskt. Visst behöver jag en viss ersättning för att få det att gå ihop men inte ska de stå och falla på att jag har varit för dyr.
Det låter som om du var på väg att bränna ljuset i bägge ändar?
– Nog var det lite så, det var det. Det var svårt att sova och även om jag var trött gick det inte alltid att sova. Sedan var det mycket att gå igenom matcher i och med att de filmas och då använde jag tiden på nätterna till det.
Vad har du lärt dig av det här?
– Nu när jag har hoppat på det här igen kan man väl säga att jag inte har lärt mig någonting (skratt). Nej, nog har man väl lärt sig någonting. Man får försöka tänka på vad knoppen och kroppen säger. Nu har jag en avskalad roll i år. Andrei kommer att vara borta i november på en resa som han har planerat sedan länge och då blir jag ensam under tre veckor men annars blir det en mildare och bättre roll för mig. Sedan får vi se hur det funkar helt enkelt.